Parkvakten

Jag måste sluta resa till Köpenhamn, och i alla fall aldrig mera cykla där. För sedan kommer man hem och har svårt att sova på grund av alla möjligheter till förbättring som knoppen registrerar i hemstadens trafik.

Omvänt är det mycket som är galet. Cykelvägar kan börja någonstans för att sluta helt plötsligt. Och upptas igen någon annanstans. Också skyltningen är äventyrlig. Man ska liksom ”veta” hur det lönar sig att cykla och vet man inte är man ute och cyklar.

I dagens HBL ingår texter om cykling. Utgående från forskning och intervjuer försöker jag berätta varför vi inte ska vänta med att bygga ut cykelvägarna. Det kommer aldrig en lämpligare tidpunkt. Omfattande studier som gjorts i en av världens bästa cykelstäder Köpenhamn styrks av forskning som gjorts i Helsingfors. En investering i cykling är bland det mest lönsamma samhället kan göra. Så varför gör vi inte det bums?

Medan Helsingfors hämmats i utvecklingen har Uleåborg cyklat vidare. Om jag förstått det rätt är uleåborgarnas mål att bygga en stad där invånarna trivs utomhus året runt. Samma attityd som i Köpenhamn, alltså. Varför gör vi det inte i Helsingfors?

Min gissning är att vi har våra egna bubblor, de där omtalade bubblorna som vi alla lever i utan förmåga att begripa eller bry oss om vad det är som pågår utanför, i någon annans bubbla, där vi lägger upp bilder på felparkerade bilar, twittrar om förkylningar och rasar på skamligt dåliga teveprogram. I Köpenhamn gick mellan 100 000 och 150 000 ut på gatan för att få slut på den ökande bilismen. Effekterna av den protesten syns ny, och enligt enkäterna är allra största delen av Köpenhamnsborna nöjda med livet och hela byn. Vi är nöjda med livet och vår bubbla?

Tidigare inlägg i serien Därför cyklar Köpenhamn: Cykla är nödvändigt (25.5), Varken gratis eller helt ofarligt (26.5), Var ställer man cykeln? (27.5) och När demonstrerar vi (28.5)?

Läs också Cykling in Cities: The search for the world’s most cycle-friendly metropolis

köpenhamn