Så länge jag minns har beslutsfattare i Helsingfors hämtat intryck i städer som Amsterdam och Köpenhamn. Från intryck, festtal och strategier har vi nu gått till handling. Anslagen har ökat, cykelvägarna blir fler. Ändå känns det som att utvecklingen fortfarande är alldeles för långsam från cyklingens u-land till något i stil med Köpenhamn.
Varför är det så? Vad och hur gjorde danskarna när de för 40 år sedan beslöt att tänka om och ge mer av huvudstadens gator åt cyklisterna? Hur gör de i dag?
Jag tror att det är lika viktigt att förstå beslutsprocessen som att anteckna de praktiska trafiklösningarna. Därför åker jag nu till Köpenhamn. På fact finding mission.
Jag ska bl.a. träffa stadens cykelambassadör, en av de biträdande stadsdirektörerna. Och så ska jag cykla.
Det blir dagliga rapporter här i bloggen och på Twitter!