Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Cykel,Helsingfors,Trafik

Varken gratis eller helt ofarligt

26 maj , 2015, 12.56 Tommy Pohjola

 

tommy 1

 

Folk ramlar och slår sig jämt. Farligast är det hemma, enligt försäkringsbolagen. Helt klart läge för lämpligt benämnd straffskatt. Eller vänta nu…

Det här med olyckor i hemmet kom jag att tänka på när jag läste en insändare i Helsingin Sanomat. Skribenten menar att cyklister som ska ha banor och behöver både gipsas och sys ihop på kommunala akuten när de ramlat i rännstenen eller styrt under en bil är vansinnigt dyra för samhället. Värst av allt är att ingen räknar på intäkterna som går förlorade när parkeringar viks för cyklar. Markens värde, alltså. Insändarskribentens slutsats är att sluta bygga nya cykelvägar, eller belägg cyklarna med straffskatt åtminstone. Först trodde jag att det var menat ironiskt provocerande men efter att ha letat upp skribenten på Twitter förstår jag att förslaget är seriöst menat. ”Jag vill visa vad cykling på riktigt kostar”, svarar Markus Bunders till Cykelförbundet som kritiserar hans resonemang om verkliga kostnader.

Här i Danmark borde de har räknat på alla möjliga kostnader. Och alldeles riktigt. The Guardian berättar att cykla är bra för människan. Cykla mera, säger danskarna. De positiva effekterna är klart större än kostnaderna som orsakas av olyckor.

Ledgaard Holm, a doctoral student, has modelled the health impacts of increased cycling. Accounting for physical activity, exposure to accidents and air pollution, she and colleagues found that the overall burden of disease – including heart disease, stroke, type II diabetes, breast cancer, colon cancer, cardiopulmonary disease and lung cancer – was reduced in people who cycled. The positive health effects of increased cycling were more than a third larger than the potential loss of health from bicycle accidents and air pollution. – The Guardian, 4.3.2014

Att cykla i staden är ungefär hundra gånger farligare än att köra bil, hävdar Markus Bunders och fortsätter på Twitter: Cyklister är inblandade i mer än en av fem olyckor som sker på vägen till arbetsplatsen. Och då görs två procent av arbetsresorna på cykel. Bunders hänvisar till uppgifter från Trafikskyddet.

Enligt Trafikskyddet förolyckas i snitt 21 cyklister i året och 820 skadar sig. Mörkertalet är stort då en bråkdel av olyckorna hamnar i polisens bokföring, påminner Trafikskyddet: Utgående från intervjuer med finländarna och statistik som sjukhusen ger ut kan man uppskatta att det verkliga antalet skadade cyklister är 30 000.

Bestämmer man sig för att satsa på cykel så är det hundra procent cykrl. Strategin i Köpenhamn gäller även när olyckan är framme. Ett genomtryggt system låter inte skärrade och skadade cyklister välja bilen efter en olycka. Vård och rehabilitering avslutas med cykelanskaffning.

In Copenhagen – where people own 5.2 bicycles for every car – over a third of residents pedal to work, school or college. So rehabilitation often literally means getting you back in the saddle. The city helped Ann get a specially adapted Nihola cycle: a sturdy, stable threewheeler that has allowed her to regain independent mobility. – The Guardian, 4.3.2014

De flesta har hemförsäkring, kanske även olycksfallsförsäkring. Bilister krävs på trafikförsäkring och trafikförsäkring är också vad cyklister borde ha, menar insändarskribenten Markus Bunders.

Okej. Det var hård kritik och tuffa krav. Intressant.

Också Helsingfors stad har granskat kostnader och nytta. I en rapport från 2013 slås fast att en investerad euro i cykling ger åtta euro. Här avses folkhälsa, miljö och inbesparingar i tid. En lottovinst, alltså. Men de cykelkritiska kan vara lugna. För trots att anslagen ökat de senaste åren, och överlag har pendeln så att säga svängt, byggs nätet av cykelvägar ut långsamt. Det krävs mer än några entusiaster i stadshuset för att Helsingfors ska nå ens stadens eget mål det vill säga att 15 procent av resorna till och från jobbet sker på cykel.

tommy2

 

Att landa i Köpenhamn en helgdag är märkligt. Tydligen cyklar danskarna så mycket på vardagarna att en pingst ägnas tevesoffan eller vad det nu kan vara. Det är mest turister på hotellens lånade cyklar som susar fram i ett nästan öde centrum. Regnet gör sitt också, förstås. Men när det är tomt på gatorna och man behöver inte gå bajsnödig i varje gathörn på grund av cykelracet har man i stället tid att granska arrangemangen. Titta på målfärgen i gatan och peta i skyltarna. Köpenhamn tar cyklarna verkligen på allvar.

Det mesta som sker och byggs här är gamla nyheter för cykelentusiasterna. Man kommer hit eller läser på nätet och undrar vad fasiken det är som kostar i Helsingfors? Kanske stadsplaneringsnämnden vet. Nämnden besökte Köpenhamn nyligen och intrycken lär ha varit störtpositiva. Eftersom det inte var första utsända gruppen så får man undra var alla insikter kumuleras när politikerna och tjänstemännen är tillbaka i hemlandet.

But how do you create a city of cyclists? First of all you need to make cycling competitive and safe, and a great point of departure is having city planners armed with political will who make access for bicycles in public spaces a priority. In Copenhagen there is a coherent network of segregated lanes designated as cycle tracks in all city areas. That means you can ride from one part of the city to another almost without leaving the cycle track, which in most cases also ensures less travel time than going by car or bus. – nätsidan Denmark

tommy 3

Jag är här för att ta reda på hur Köpenhamn blev världens cykelstad, eller cykelhuvudstad som den också kallas. Skedde det över en natt? (Naturligtvis inte.) Och kanske omvänt förstå varför en i grunden sund utveckling är så otroligt långsam i Helsingfors.
Copenhagen – as a city of cyclists – wasn’t designed and constructed overnight. It has been in the making for decades and the consistency in prioritizing cyclists on the street scene goes a long way to explaining why there are more bikes than citizens in Copenhagen today. – nätsidan Denmark

, ,

Kommenteringen är stängd.