Parkvakten

Är december månads lägesrapport tidernas bottennapp? Hur utsiktslöst måste automatmetroprojektet bli innan HST:s direktion, eller någon, rycker i nödbromsen och stoppar alltsammans?

Lägesrapporten innehåller nyheter. Siemens kan inte automatisera M200-seriens tåg. Det är de lite nyare vagnarna. I stället fortsätter ombyggnaden av de äldsta tågen i M100-serien men först sommaren 2014. Helsingforsfullmäktige kommer att måsta hosta fram mera pengar om inte de förtroendevalda nu en gång för alla fått nog. Det står i lägesrapporten att trafikverkets ledning förbehåller sig rätten att söka tilläggsanslag.

Automatmetroprojektets framgång har hela hösten rapporterats i form av procenttal. Utvecklingen räknas i tiondelar. De förarlösa tågen skulle tas i bruk för tre år sedan. Enligt Siemens och Helsingfors stads trafikverk har man byggt klart mindre än 60 procent.

Det är fortsatta problem med plattformsdörrarna. De går inte ihop med tågen som det snart finns tre olika varianter av. Levereransen av de nya tågen hotas av försening eftersom spanska CAF och Siemens, som förlorade tågaffären, inte arbetar så bra ihop.

Automatmetroprojektet kännetecknas inte i första hand av tekniska utmaningar som överskuggas av spännande framtidsutsikter. Någon som läst beslutsunderlaget och talat med tjänstemän, politiker, montörer, jurister och brandmän skulle kunna säga att metrobygget präglas av förbannad dikt och övermod.

Automatmetroprojektet och byggandet av västmetron kostar två miljarder euro. Du läste rätt. I Helsingfors är kostnaderna 200-300 miljoner euro när olika tilläggsarbeten räknas in. Sådana är exempelvis utvidgningen av metrodepån, övervakningscentralen i Hertonäs och ombyggnaden av metrostationerna. I Esbo är man nu uppe i dryga miljarden. Om västmetrons förlängning blir av stiger summan med över 700 miljoner euro.

• Kostnadsökningarna är så stora att de kan inte förklaras med enbart index och högre löner.

Så då vill man gärna förstå på vilket sätt den här fantasisumman är en bra investering i miljö och tid och dragningskraft jämfört med samhällets resurser i övrigt och alternativa trafikformer? Förklara också hur genomförandet främjar förtroendet för politiker och hela beslutsapparaten? Det var ju först efter att riksdagens justitieombud röt till om metrons ”laglöshet” som trafikverket förstod att ens öppna för en diskussion om metrobanans säkerhet. Riskbedömningar är fortfarande hemligstämplade. Ordet är fritt, kom gärna med en redogörelse som bygger på fakta.

See no evil, hear no evil. Metron ska byggas kosta vad det kosta vill.

Riksdagens finansutskott har precis gett västmetrons förlängning grönt ljus. (Sidan 67) Enligt utskottet, som fått ta del av Esbo stads ”utredning”, kostar det 100-200 miljoner extra om grävarbetet stannar upp och borrlagen som skickats bort måste kallas tillbaka. Vad är det för en utredning, vem har gjort den? Annorlunda uttryckt vill man i Esbo fortsätta metrogrävandet utan en anbudstävlan?

Jag besökte nyligen Nürnberg för min kommande bok om metroprojektet. Det framgick att det är inte det som gått snett i Tyskland som borde få alarmklockorna att ringa i Helsingfors utan allt som gjorts bra: planering, finansiering och uppföljning. Nürnbergmetrons ombyggnad har förts fram som en referens hos oss men några lärdomar verkar inte ha tagits. Fiaskot är alltså inte Nürnberg och Helsingfors utan enbart Helsingfors.

Det har funnits många öppningar att bryta och tänka om. Alla har sjabblats bort. Frågan är när en tjänsteman och politiker ska dra slutsatserna och bara gå? ”Vi kunde ju inte veta att det här är så svårt” är en billig och samtidigt fruktansvärt dyr ursäkt snart tio år efter att ritningarna för automatmetroprojektet plockades på nytt fram.

1969 beslöt man att en metro skulle byggas i Helsingfors. Det blev 13 år av väntan, mutskandaler och missnöje innan metron öppnades 1982.

Till sist en hälsning från arkivet. ”Vem vill veta något om det största kommunala projektet som någonsin genomförts i FInland?” Så lyder inledningen i Michael Francks dokumentär ”Underjordiska hemligheter”, du kan titta på det i Yles arkiv. Programmet sändes i slutet på mars 1981 till många Ylechefers bestörtning. Regissören hamnade till slut inför programrådet. Det var vinklad journalistik osv. Den 12 oktober samma år ingick i Helsingin Sanomat en nyhetskrönika. I den sammanfattas den första metrohärvan. All makt hade koncentrerats till metrobyrån. Det var politikerna i metrokommissionen som skulle övervaka tjänstemännen och penningströmmarna i metrobyrån. Kommissionen, stadsstyrelsen och nästan hela stadsfullmäktige viftade bort alla beskyllningar om oegentligheter och maktmissbruk. ”Här pågår inget kriminellt, allt har gjorts för stadens bästa”, sade metrobyråns vd. Ganska snart tyckte en rad domstolar annorlunda.

Krönikörens slutsats är att ”slösandet skulle ha upptäckts i tid om fullmäktige från början skulle ha skött sitt jobb och övervakat metrobygget i stället för att utan frågor ständigt bevilja nya anslag.”

”Man har gjort vad som helst för att försvara en sjuk sak. Man vill väl inte medge att man haft fel i en så här gigantisk sak som motsvarar flera Saimakanaler”, säger dåvarande Helsingforsfullmäktig Georg C Ehrnrooth i Michael Francks film.

Oh, well…

Och så till någonting helt annat. Literpriset på mjölk…