Parkvakten

Äääh, jag skiter i "vänstersväng förbjuden"…

I april tog tålamodet slut. Då skrev jag epost till stadshuset och bifogade bilder från Fredriksgatan som på fem–sex år förvandlats från en ganska lugn gata med kollektivtrafik i södra Helsingfors till en potentiell kyrkogård. Tokrallyt pågår numera dygnet runt. Folk kör mot enkelriktat och ger blanka fan i omkörningsförbudet, om man uttrycker det kort.

Områdets trafikplanerare svarade mig bland annat att Fredriksgatan skulle få ny gul färg ”så fort vädret är torrt”. Nå nu är det snart ny snö på marken men en cirka 80 meters bit, avsnittet mellan Bangatan och Stora Robertsgatan, är helt utan färg. Hur tänkte man där? Nytt gult på allt annan utom den sträckan. På två av sidogatorna finns nu också vita pilar i asfalten, ”påbjuden körriktning”. De är trots vit fredlig färg inga fromma förhoppningar utan talar om för bilisten vart han eller hon måste svänga. Korsningarna där sådana pilar skulle behövas är förstås fler än Stora Robertsgatan och Sjömansgatans ena ända.

När jag nu läser på nytt stadens ursprungliga svar framgår förvirringen som råder mellan olika förvaltningar tydligare. En byrå ska göra det där och en annan det där. Minst en handfull tjänstemän och två biträdande stadsdirektörer ska komma överens innan verkstaden får grubbla över beställningen och plocka fram målfärg, nya skyltar och skruvar. Mejlet föranledde ändå ett tacksamt blogginlägg, jag trodde att saker och ting skulle fixas fort. Det ångrar jag nu. 

…”för inte är det någon på Fredriksgatan som bryr sig.”