Parkvakten

I stort sett allt har gått fel i automatmetroprojektet, även installationen av de här manickerna på stationerna.

Åh mannen! Som jag skrivit om automatmetroprojektet och trott att jag upplevt allt… Somliga läsare minns att jag berättat hur ledningen för Helsingfors stads trafikverk HST försökte få den avgående direktionen att på sitt sista möte i december godkänna en uppdatering av det regelverk som styr trafiken på metrobanan.

I utkastet, som direktionen lyckligtvis bordlade, hävdas att utomstående övervakning av metrobanan inte behövs ens då tågen kör över Esbogränsen. Och så fanns det en hänvisning till ett utlåtande som Trafik- och kommunikationsministeriet skulle ha gett förra sommaren.

Något sådant utlåtande finns inte. Tvärtom har ministeriet konsekvent hävdat att frågan om övervakning och insyn i säkerhetsrutinerna bör utredas från och med början av år 2013. Ministeriet har å andra sidan också påpekat att det enligt gällande lagstiftning om tågtrafik inte har något att säga till om. Alltså, varför i brådskande ordning skriva lögner om ett utlåtande från en myndighet som själv understryker att det egentligen inte har talan i frågan? Om man nu ber om ett utlåtande så ska det väl bokföras korrekt i föredragningslistan.

En orsak varför den förra direktionen stoppade ärendet var att medlemmarna fick knappt någon tid alls att sätta sig in i saken. Här talar vi snarare om timmar än dygn. Märkligt det också, säkerheten är ingenting vi tummar på, har både stadens och HST:s ledning sagt.

Sedan så har jag skrivit om ett antal exempel på just sådana fall där säkerhetsrutiner och helt vanligt bondförnuft satts ur spel. De artiklarna hittar du under fliken ”automatmetron i HBL”.

Antero Alku är en av tyvärr få forskare och spåvägsexperter utanför metroprojektet som törs kritisera det med eget namn. Jag diskuterade de senaste vändningarna med honom i går.

– Det här är trafikplanerarens etik. Eller kalla det fast allmän moral. Man kan alltid försöka komma undan med så lite som möjligt, eller ännu mindre, eller så kan man i stället sträva till bästa möjliga resultat. Tänk på riskdagsledamoten som förklarade att han inte behöver följa lagen eftersom man inte kan åka fast och inte får ett straff. Eller bilisten som kör överhastighet då han är övertygad om att risken för att polisen ska stoppa honom är minimal. I de här exempelfallen möts lagen och moralen. Annorlunda uttryckt försöker en sakligt fungerande organisation maximera säkerheten oberoende av om det finns någon som övervakar den. Och de gränser som myndigheterna sätter för övervakningen av säkerheten ska ses som ett minsta krav, inte högsta. Man får alltid göra allt lite bättre, säger han.

Utifrån sett är verksamhetskulturen vid HST minst sagt märklig, så märklig att den utomstående insynen måste ökas. Sättet på vilket förslaget till metrons nya säkerhetsföreskrifter förberetts och förts fram visar varför det är så.

automatmetro