Parkvakten

Mycket vatten har runnit även under Drumsö bro sedan något ljushuvud för 40 år sedan föreslog att Helsingforsmetron ska bli förarlös det vill säga automatiseras.

Herrens år 2013. Ljushuvudets själsfränder regerar, möjligtvis lika frånkopplade från verkligheten som sina förfäder. Vi småskrattar misstänksamt åt stora statyer som avbildar en diktator i ett fjärran land, men tror utan att blinka på en tjänsteman som säger att metron ska automatiseras för att det är bäst så. Vi är glada över nyheterna som berättar att Finland är ett av världens minst korrumperade länder och har största pressfriheten. Att rankingen förbiser strukturell korruption, bästa bröder-nätverk och tillämpningen av offentlighetslagen är det tillräckligt få som begriper.

Måndagens MOT handlar om metron som inte hittar ut ur tunneln. Den ska ni se, även ni som läser det här och redan vet allt.

Alltså, det är bäst att slutföra automatmetroprojektet. Därför att det lönar sig. Vi måste också förstå att det är ett företag som ingen någonsin någonstans tidigare genomfört. Dessutom är det bråttom. Det är bråttom för snart passerar vi västmetrons bäst före-datum.

Allt detta är naturligtvis fullständig båg.

Projektets ekonomi bygger inte längre på inbesparingar, de har runnit ut i sanden, utan på att någon eller några vet att det skulle kosta mera att avbryta än att fortsätta. Vi gråter nu och vi gråter i framtiden. Win-win. Visserligen har det hävdats att staden är stark i en möjlig rättegång, men det är ganska tunnt med bevis för påståendet.

Ju mer man lyssnar på mumbo jumbon, desto mer framstår automatmetroprojektet som ett självändamål. En erfaren polis, specialiserad på ekonomisk brottslighet, sade en gång att se efter vem som drar störst nytta. Propellerhattarna som med sina uppdragsgivare räknar med kortare restider och annan Ankeborgsvaluta säger att det är vi alla. Tro’t den som vill.

Automatmetroavtalet togs fram under övervakning av en tysk med stark Siemensbakgrund och samma man övervakar nu nya och gamla metrobanans säkerhet. Det sägs att han är utomstående, oberoende, neutral, men det är nog svårt att bedöma. Rent objektivt sett kan karlns status faktiskt ifrågasättas. En poäng i sammanhanget är i alla fall att säljaren tagit emot en beställning och godkänt villkoren. Köparen har naturligtvis firat: Ett nycklarna i handen-avtal! I dag låter det förstås annorlunda. Automatmetroprojektet tampas med stora problem men det är fantastiskt invecklat, så utmanande att det kan liknas vid byggandet av ett kärnkraftverk, och därför behöver invånarna visa på tålamod och förståelse.

Västmetron motiveras med markanvändning och den växande huvudstadsregionens konkurrenskraft. Brådskan motiveras antagligen på ungefär samma sätt. Det numera astronomiska priset förklaras med byggindex som inte ens figurerna som oemotsagda berättar begriper eller riktigt tror på. Hur som helst spricker miljardgränsen när som helst. Också i Helsingfors har kostnadsberäkningarna åkt i pappersinsamlingen gång efter annan.

Den hårt kritiserade projektledningen biter ihop men efterlyser – helt berättigat – alternativ. Sådana har erbjudits från första början. Abort mission. Tillbaka till ritbordet, här finns ingen brådska. Men det har inte dugit. Det har det inte gjort för att alltför många beslutsfattande automatfantaster ballat ur. Man har profilerat sig med fel projekt och fel typer. Och även om allt annat verkat dunkelt har man förstått att allt som kommer ut ur detta är dålig publicitet. Som tur är kommer det ständigt nya projekt och utredningar som det är roligare att plottra med.

I Helsingforsfullmäktige saknas en Ilkka Hakalehto. Fråga inte varför. Det här ska man veta.

humor