Parkvakten

Hej på dig!

Jag sitter på uteserveringen bakom Gamla saluhallen och skriver detta. Måsarna är borta men stanken av avfall är kvar när vinden vänder rätt. Framför mig har jag en bilparkering och lite längre bort Salutorget.

Är det inte märkligt att en så fin kaj fortfarande får upptas av bilar? Förr i tiden rullade godstågen ända hit. Det har sagts till mig att torgförsäljarna behöver parkeringen för sina bilar men det stämmer nog inte. De allra flesta som parkerar här kommer för att shoppa. Nå då sägs det till mej att just det, parkeringen är för kunderna. Inte heller det håller, tycker jag. På promenadavstånd finns åtminstone tre allmänna underjordiska parkeringar, fyra-fem om man räknar in Stockmann och järnvägstorget.

Och Salutorget. Det framställs än i dag som i journalfilmerna från 1930-talet, som den där genommysiga oasen. Ungefär hälften av torgstånden saluför bolivianska smycken, tassiga hattar och pärtkorgar. För utländska turister, alltså. Kanske är det också bra vad vet jag, men som Salutorget med omgivning ser ut i dag – trångt, avgaser, bilar – så går jag inte dit så ofta som jag skulle vilja.

Tänk om Helsingfors stadsfullmäktige som sista åtgärd inför ”vaktbytet” – det är kommunalval snart – med hjärta och hjärna skulle titta på Salutorget ytterligare en gång och se området som en helt central del av Den goda staden? Det är väl det som Designhuvudstadsåret går ut på, Den goda staden? Kan inte du hälsa vidare, du som känner folk.

Hej så länge,
Parkvakten

Salutorget