Parkvakten

I den bästa av världar, brukade en före detta chefredaktör på Husis inleda anföranden om exempelvis nödvändigheten med förändring och next thing you know … Zzzzh zzz zzzz. Men låt oss nu ändå säga – och det här allvar – att i den bästa av världar har beslutsfattarna i god tid tillgång till bakgrundsmaterial som ligger i grunden för de beslut som ska fattas.

Det betyder att förtroendevalda i olika nämnder, direktioner, styrelser och förstås stadsfullmäktige har papper, rapporter, utredningar och annat material minst ett par dygn, helst en vecka, innan de ska bestämma sig.

Detta kan man läsa mera om i kommunallagen men egentligen är det rena rama bondförnuftet. Skulle jag som lekman sitta och bestämma om dagvård, skola, sjukbäddar och annan vård skulle jag åtminstone behöva en ordentlig föredragningslista som stöd.

I morgon onsdag sammanträder direktionen för Helsingfors stads trafikverk (HST). Det är ett extra möte, ett nytt krismöte om man så vill. Och den här gången ska politikerna i direktionen nu en gång för alla överväga att säga upp avtalet med Siemens (bolaget som lovat att automatisera Helsingforsmetron). Direktionens föredragningslista avviker inte från snart 20 likadana under det senaste halvåret.

Muntlig föredragning, står där.

Nu vet jag att HST:s ledning kämpat med avtalsfnurrorna sent in på natten.Man försöker rädda avtalet och ”bråka om kostnaderna senare”, som det heter. Men det är ingen förklaring. Direktionen hamnar i en otroligt knepig sits om den under pågående möte tvingas själv skriva förslag till beslut, som på det förra mötet i början av maj.

I går kväll tänkte jag att nå, kanske beslutsfattarna i alla fall har fått papperene. De ligger bara inte ute på HST:s webbplats. Jag ringde några samtal. Framgick att så är inte fallet. I förmiddags ringde jag ett samtal till. Samma sak. Direktionsmedlemmarna har inte fått beslutsförslag att ta ställning till, att fundera på, att sova på – kalla det vad ni vill.