Parkvakten

Det är den tiden på året då det muttras i omklädningsrummen. Idrottsverkets bäst före-datum har passerats men det bryr sig inte vintern om. Snart två veckor efter officiellt stängsningsdags är det fortfarande rejäl kyla på nätterna och några minusgrader även på dagen. Perfekt väder för att åka skridskor. Men de flesta av stadens hundratalet isbanor är stängda.

På Drumsö har planskötaren rivit Idrottsverkets kalender. ”Bästa isen den här vintern”, säger han och visar runt i rinken och på den stora idrottsplanen. ”Men jag kommer få fan av någon chef igen.” Mitt på dagen brukar här vara skolklasser som har gymnastiklektion. Inte i dag och inte på hela veckan för det står på Idrottsverkets hemsida att Drumsöplanen är stängd.

På kvällen blir det ett himla liv på parkeringen när mammor och pappor lastar ut ur bilarna barn med skridskor och klubbor och hjälmar. De bryr sig inte om att omklädninsgrummen är låsta, bänkarna vid plankanten duger bra. Det som de häränniskorna däremot behöver är belysning men den är inte påslagen. Halv sju-sju är det flera tiotals knattar med föräldrar som åker skridsko i beckmörkret. ”Jag kan inte tända belysningen, det kan bara högkvarteret”, säger planskötaren till mej följande dag.

Samma dag är upproret i gång. Debatten rasar på Facebook och Twitter. Från de sociala medierna sprids den längs telefonlinjer och e-post till Idrottsverket. En ansvarig chef säger till en klagande att han åker till Drumsö och granskar isens skick. Efter det ska det fattas beslut om belysningen. På kvällen slås lamporna på i rinken. Trevligt. Men på stora isen, där det igen kryllar av barnfamiljer, är det fortfarande mörkt. ”Jag hittade grus på planen”, förklarar Idrottsverkets chef. Mörkret är alltså en signal att inte snöra skridskorna. Men även om det skulle vara sant – är det då inte farligare att låta folk åka i mörkret än att tända belysningen så att man ser var sandfläcken finns, kanske även märka ut den med något slags stängsel?

Så varför stänger staden skridskoplanerna sista veckan i februari? Beslutet grundar sig på vädret under de senaste tio årens vintrar och inte de tre senaste som varit både kalla och snörika. Mera luddigt är att beslutet ”måste tas tidigt på hösten.” Det här är naturligtvis svårt att applådera. Besväret och kostnaderna i relation till nyttan och nöjet samt den PR som Helsingfors stad, de skattebetalande invånarnas stad, får. Politikerna i idrottsnämnden kan ändra på det här men de lyssnar hellre på tjänstemännen som helst gör så som man alltid gjort.

I motsats till Esbo och Vanda har Helsingfors några konstisbanor. Störst och vackrast av dem är Braheplan som i år fyller 80 år. Planen är på dekis. Nu senast var ett av kylaggregaten sönder. Maskinen har varit trasig sen jul men det hade ingen brytt sig om att berätta för bandy-HIFK som nyligen två timmar före en viktig hemmamatch tvingades åka med gästerna och publiken till Åggelby. Biljettautomaterna har jag skrivit om tidigare. Gudarna vet hur många tusenlappar som Idrottsverket gått miste om för att den apparaten varit sönder. Och så detta med kaféet som också har populär skridskouthyrning. Den har öppet lite hipp som happ. Förargligt till exempel för den stora grupp turister som häromkvällen rev i dörren.

På lördag skulle ”Bragu” öppna klockan 20. Normalt kommer man in i omklädningsrummen minst en kvart tidigare. Inte nu. Nu fick man gå in kvart över, efter att en skitförbannad planskötare med cigg i mun hotat slå igen alla dörrar om inte klagomålen slutade bums. Då var vi 70 personer i kön och undrade vad det är som pågår när skridskoplanen inte öppnar.

Jag vet inte hur det är på andra skridskoplaner i den här staden men redan de här två exemplen drar skammen över Idrottsverket, som också gör mycket gott ska vi minnas, och Helsingfors stad. Designhuvudstadsåret förpliktar. En god stad är en flexibel stad.

Gruset tittar fram i södra kurvan. Fläcken är 30x30cm.

Idrottsverket