Parkvakten

Helsingin Sanomat 14.5.2012.

Utomstående granskare borde titta på kommunernas ekonomi, föreslår forskare i Dagens Nyheter. ”Korruption är ett specialfall av maktmissbruk: när politiker och tjänstemän gynnar sig själva eller sina närstående på skattebetalarnas bekostnad. Just eftersom gränserna inte är entydiga, är det viktigt att vi inte enbart förlitar oss på juridiken för att motverka problemen.”

Det är nog precis likadant i Finland. Medan regelrätt korruption med mutor är värst och, får man hoppas, ovanligast är det svårast att komma åt bästa broder-gemenskapen. Den finns, visar också en färsk finländsk rapport.

I rapporten konstateras bland mycket annat att medierna har ett uppdrag och det uppdraget är att granska makthavarna. I praktiken kräva dem på beslutshandlingar och motiveringar.

I dagens Hbl berättar jag hur en verksamhet som fram till nu alltid varit en köptjänst förvandlas under mystiska omständigheter till en intern affär som inte behöver konkurrensutsättas. Minst 16 miljoner euro fördelat på fyra år! Motiveringarna är så dunkla att det inte är att undra på att inte ens de egna juristerna vid Helsingfors stads trafikverk HST fick se förslaget innan det rann i väg till stadsstyrelsen där det godkändes med minsta möjliga marginal. rösterna föll 8–7.

Det är viktigt att vi inte enbart förlitar oss på juridiken för att motverka problemen

Nu är utvecklingen sådan att vi går från från kommunala affärsverk mot av kommunen ägda aktiebolag. Det är många som ser enbart fördelar i den utvecklingen men som stadsbo finns goda skäl att kräva beslutsfattarna på eftertanke. Vad händer när ekonomin går före öppenheten? Affärsverket HST bjuder på aktuella skolexempel. Det ena handlar om utmaningarna med offentlig upphandling, det andra om insynen.

HST meddelade för en dryg vecka sedan att den offentliggör en promille av metrodokument som Hbl begärt att få se. Myndighetsbeslutet dröjde över fyra månader och det saknar anvisningar för hur man ska överklaga. Av beslutet framgår att HST låtit en utomstående bestämma över dokumentens innehåll. Metroleverantören Siemens har föga överraskande hemligstämplat allt. HST ackompanjerar snällt – ”affärshemligheter”.

Papperena som Hbl vill se kan kasta ljus över en hårt kantstött upphandling som gäller metrons automatisering. Hbl har också begärt att få se den riskbedömning som avtalet om att gå vidare med Siemens bygger på. Informationsbegäran gjordes för fem veckor sedan. Inget svar. Också i det här fallet har alla tidsgränser i offentlighetslagen passerats.

Hbl:s jurist arbetar på ett utkast till besvär som lämnas till Förvaltningsdomstolen. En brottsanmälan görs också och så får stadsstyrelsen ta del av alltsammans. I Tyskland dröjer sådana här rättsprocesser veckor och på sin höjd månader. Hos oss räknar man med år. Det gynnar givetvis dem som eventuellt har något att dölja.

Enligt lagen har stadsborna rätt att ta del av beslut som berör dem. Det gäller även grunderna för beslut: Rapporter, utredningar och riskbedömningar. Genom att ständigt krångla till det sänker HST och därmed staden väljarnas förtroende för hela det politiska systemet, vilket stadsfullmäktige senast nu borde reagera på. Men stadshuset tiger.

Så vad ska man göra? HST som sedan länge valt att bortse från alternativ vill bygga klart kosta vad det kosta vill. I riskbedömningen som mörkas (och som också medlemmar i stadsstyrelsen säger att de inte fått se) finns siffror på vad det kostar staden att en gång för alla bryta med Siemens och stoppa automatiseringen. Hemlighållandet tyder på att det är mycket, vilket i sin tur avslöjar att det ursprungliga upphandlingsavtalet verkligen inte är ”helvetes bra”, som en förtroendevald ännu nyligen uttryckte det. Slutsatsen av allt detta är att projektet ändå borde stoppas och någon borde avgå.

Metron och Palmia är nu bara två exempel på märkliga affärer. För min del kunde det lika bra handla om sophämtning eller parkbänkar och sprinklersystem men för tillfället bjuder metrobygget på de klart största märkligheterna. Ju mer man gräver desto konstigare blir det. Dokumenten, och det som inte framgår av dem, talar ett tydligt språk.