Parkvakten

Bara att hålla med. Mitt snabbt ihopkrafsade mejl till biträdande justitiekanslern var alltför allmänt hållen. Biträdande JK undersöker ingenting utgående från vad jag berättat. Jag fick vad jag förtjänade.

Jag ondgjorde mig över hur dåligt metroaffären skötts, bifogade artiklar och trodde kanske att en viktig myndighet kan agera utgående från journalistik. OK, det kanske bidrog till ”slarvet” att jag visste att det finns andra som redan skrivit liknande betydligt vassare och bättre formulerade alster som biträdande JK också får ta ställning till.

Kanslerns nej orsakar även andra slags funderingar.

Jag förstår att en myndighet inte kan starta utredningar utgående enbart från tidningsklipp. I så fall skulle myndigheten inte göra annat än starta utredningar på grund av påstådda fel i korsord, om en liten karrikering är tillåten. Myndigheten vill ha svart på vitt att man sökt information hos en annan myndighet, fått nej, varför man fått nej och hur man överklagat.

Det tragiska ur samhällsperspektiv är att det är precis det här som jag försökt lyfta fram i tidningen – fast omvänt – att det är myndigheterna som slarvat med både planering och utförande av Helsingforsmetrons automatisering och att offentliga handlingar mörkats och att det kostar skattebetalarna multum. Att på det sättet hade jag faktiskt hoppats att biträdande JK skulle förbise bristerna det vill säga formfelen i mitt klagomål.

Så vad betyder det här? Ingenting för bevakningen av metroaffären. I morgon möts HST-direktion och nästa veckas onsdag är det stadsfullmäktiges tur att diskutera metron i allmänhet och den nya dyra metrodepån i synnerhet.

automatmetro