Parkvakten

Toni Rantanen är inte bra lite kaxig. ”Rödbergen är dött”, säger han som någon sagofigur i Sagan om ringen. Utom att det är sant, nästan i alla fall. Sedan en tid är den gamla arbetarstadsdelen tillbaka i fosterställning. Trendigt, hippt? Nej. Endast dyrt, säger kritikerna.

– Helsingfors (på andra sidan bron) är fullt med turister, musikfolket hänger över huvud taget inte längre där – Rödbergen har dött. Jag hoppas att ingen kommer till Berghäll med stora pengar och förstör stämningen.

Tillbakagången märks bäst på Stora Robertsgatan i hjärtat av Rödbergen. Här är pulsen nära noll efter att två stora nattklubbar stängt eller bytt ägare. Det tycker somliga förstås att är bra. Själva gågatan är i lika risigt skick som förr och en skam för designhuvudstaden. Inte ens alkisarna trivs. Var inte en huvudtanke med wdc2012 att bygga och förbättra staden på invånarnas villkor?

Men om vi glömmer nattklubbarnas sorti. Vad annat har hänt i Rödbergen?

En ny sushirestaurang har öppnat i hörnet av Alberts och Sjömans. Den verkar gå bra. Det är anmärkningsvärt därför att många andra krogar valt att dra ner på verksamheten. Balihai mittemot Tom Sjöbergs antikvariska imperium på Tora Robertsgatan bytte ägare och är numera öppen främst på kvällarna. Söndagar är det stängt. Tori vid Fredrikstorget drabbades av hyresvärdens (en kyrka) konceptkritik. Och så vidare. Fafas som öppnat i Skillnadsändan av Stora Robertsgatan och har stans bästa falaffel är en trevlig avvikelse, men gemensamt för många krogar är att de tappat kunder. Rödbergsborna som ökat i antal och är fortfarande yngre än förr och har fler barn väljer att äta i någon annan stadsdel. Kanske i Berghäll?

Mat är förstås inte allt. Koncentrationen av möbelhandlare, bokantikvariat och loppmarknader vittnar om pigg företagsamhet. Och lunchkrogarna har kanske minskat i antal men kaffehaken ökat. Kanske reklamfolket i alla fall bor kvar, då.

Jag vet inte vad Toni Rantanen talar om när han säger att musikerna inte längre söker sig till Rödbergen. Kari Peitsamo är fortfarande här.

Att legendariska skivaffären Popparienkeli i Femkanten tvingades stänga är mera en följd av musikbranschens digitalisering än ytterligare ett tecken på Rödbergens förfall. Många fantiserade om en trevlig krog eller pub. Läget i skärningspunkten av så många centrala gator och precis vid spårvagnshållplatserna liksom skrek efter något annat än en R-kiosk.

I Rödbergen arrangeras popkonserter endast på anspråkslös distriktsnivå men de lokala stadsdelsfestivalerna engagerar hela staden.

Min gissning är att Rödbergen slumrar tillfälligt. Nya bygg- och renoverinsprojekt i hjärtat av stadsdelen och i dess utkanter kommer att ge gatorna nytt liv: Sandviksvarvet med omgivning ska bli ett stort kultur- och affärscentrum och Ärtholmen byter skepnad från industri- till bostadsområde vilket också väntas liva upp redan klara Eirastranden. På plussidan är även att antingen Fabriksparken (Smedsplan) eller Johannesplan byggs om till konstisbana. Rödbergen kan få sin egen ”Bragu”!

Berghäll, Rödbergen