Parkvakten

Var går gränsen? Hesari berättade i går, märkligt nog längst nere på en broadsheetsida, hur finansministeriet vägrar offentliggöra utredningen om Greklandsstödet.

… jo precis, nu talar Parkvakten om eurokrisen men håll ut, vi är alldeles strax tillbaka i Helsingfors och metroaffären…

Finansministeriet beställde rapporten av en brittisk advokatbyrå. Det är en samling papper med funderingar kring olika alternativ. Att om Finland gör så här händer det där osv osv. Utredningen kostade 636 000 euro.

Priset är en bagatell, egentligen. Stödpaketet handlar om miljarder.

Enligt finansministeriet är det frågan om klottpapper och tankar som inte tänkts färdigt och som därför inte behöver offentliggöras.

Men enligt offentlighetslagen är handlingar som ansluter till ett ärende som myndigheten behandlar offentliga.

Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt, säger också till HS att han är förvånad. Vad är det för icke-offentliga klottpapper som kostar över en halv miljon euro?

Vad är det finansministeriet vill undanhålla? Är det slutliga förhandlingsresultatet sämre än britternas förslag? Eller är det så mycket bättre att finansministeriets klottpapper framstår som oerhört dyra och onödiga klottpapper?

Kanske inget av det där. Kanske är det bara ännu en tjänsteman som bestämt att inga handlingar lämnas ut. För att han eller hon kan och för att han eller hon vill och så var det med den saken tills någon dåre plötsligt ska ha ut papperen.

Det finns som sagt fler exempel. Metroaffären i Helsingfors. Justitiekanslern granskar nu den här offentliga upphandlingen men man behöver inte vara justitiekansler för att se att papper och beslut hemlighålls för att – ja, svårt att säga varför. I alla fall inte för att lagar och regler entydigt ger rätt till det.

Och det är samma sak där som i Greklandsmemot – förmodligen inget UFO-fynd. Så ut med dokumenten, då!

Politiker i t.o.m. väldigt hög ställning klagar ofta över tjänstemannaväldet men gör inte så mycket för att luckra upp ”tsartidens kvarlevor”, som en folkvald i Helsingforsfullmäktige beskriver de rådande omständigheterna. Därför är det bra att Hesari – och Husis – gör det.

Men varför längst nere på en broadsheetsida?

offentlighetslagen