Parkvakten

Suck pust stånk och stön. Så kan man kanske också sammanfatta två intervjuer som jag gjort i dag. Åkte först vid lunchtid med foto-Tallqvist till HST:s högkvarter på Andra linjen. Vi åkte kollektivt, förstås. Närmare bestämt metro.

På sjätte våningen togs vi emot av Matti Lahdenranta. Han är vd för Helsingfors stads trafikverk. Han fick läsa och begrunda och kommentera ett uppslag om metroaffären som ingår i onsdagens Hbl. Det är en rätt tuff artikel om tågsäkerhet, offentliga handlingar och kanske främst offentlig upphandling. Vi drack kaffe, även om det aldrig fanns ett löfte om det när vi kom överens om intervjun samma morgon. Det var en trevlig överraskning. För när vi åkte till Hagnäs (och steg först av i Sörnäs men det är en annan historia) försökte jag ochj foto-Tallqvist rekapitulera obehagliga konfrontationer med intervjuobjekt. Foto-Niklas kom ihåg en aggressiv italiensk knattetränare. Jag mindes inte ett enda tillfälle där jag hotats fysiskt. Mentala spottloskor okej jo det har hänt men det får man ta. Huvudsaken att ingen river en i håret.

Lahdenranta läste lugnt och bubblade på. I ett skede undrade jag om han förstod vad han läste så jag översatte huvudargumenten till finska för honom. Fortfarande kolugn. Vi var alla kolugna. Betedde oss som folk.

Genast efter mötet hos Lahdenranta promenerade jag till stadshuset där biträdande stadsdirektör Pekka Sauri beviljat mig en kort audiens. Han är HST-vd:ns chef och rimligtvis intresserad av vad jag skriver om automatiseringsprojektet. Lugnt här också, inga hot om våld och rättsprocesser. Men vänta nu, då har jag kanske skrivit lamt eller obegripligt eller vadå… Borde inte någon hoppa i taket nu?

Grejen är kanske den att de här människorna är proffs på kritik i alla fall i den meningen att de får säkert så mycket s**t alla dagar om allt möjligt och av alla möjliga människor att immuniteten ökar exponentiellt. Grejen är kanske också den att artiklarna är sakliga åtminstone i den mening att de inte innehåller sakfel. Ord kan stå mot ord men det är en annan sak.

Suck pust stånk och stön, var det.

Pekka Sauri medgav till slut, efter en lång utläggning om automatprojektets krånglighet och många dimensioner, att nej, ”allt har inte gått som i Strömsö”.

Läs mera i morgondagens Hbl!

automatmetro, metro