Parkvakten

Ledarskribenter gnuggar pannan blodig, elbolag skickar ut i skogen tröstlösa kabelgubbar, kommunkanslisten lider en långsam död i telefonluren när medierna är på henne och hemskast av allt är att också presidentkandidat och Soon to be Första damen varit utan el i natt.

Jag vet inte om den heter Dagmar eller vad den heter men vi hade lite storm vi också. Kan inte komma ihåg att Helsingforspolisen tidigare sagt att stadsborna helst ska stanna inomhus på grund av oidentifierade flygande föremål. I morse var ett hundratal hushåll i Esbo och lite färre i Helsingfors frånkopplade från det moderna samhället.

 För några veckor sedan satt jag på en försvarskurs där yrkesmilitärer och andra dignitärer med viktiga civila samhällsuppdrag berättade hur vi klarar bredbandskrisen och elutslagning. Bra klarar vi, sade de. Samma sak tidigare på några repövningar där jag pinat dem som jag tror att vet något om IT-sårbarhet och motåtgärder. Samma slags frågor, exakt samma svar.

Kanske är jag lite konspiratoriskt lagd men jag tror inte riktigt på experterna. Medieexponeringen är förstås enorm jämfört med hur stormar bevakades för 30-40 år sedan men också om man skalar bort den fetaste katastrofrubriceringen är de där problemen av sådan omfattning att man baxnar.

I Veikkola, hörde jag i radion, har folk inte haft ens vatten. Varför? Jo, för att vattenpumparna i någon avlägsen trygg sjö fungerar med elektricitet. Och när det inte finns elektricitet…

Vi har haft häftiga väder många gånger nu. Verkar vara samma sak varje gång, panik och ring radion och republikens räddningschef i teve som bekräftar det vi vet – att systemen är sårbara. Borde man inte lära av misstag?

Hoppas verkligen att de där bortsprungna sydkoreanska Parriotmissilerna bevakas av riktiga människor och inte datorer.

Storm