Parkvakten

Kauppalehti skrev om offentlig upphandling för ett år sedan. Problemen kvarstår.

Det rör på sig under ytan, om vi säger så. Faxen rasslar, djungeltelegrafen knastrar och telefonerna ringer. Man sorterar bort bruset, obekräftade uppgifter och ont förtal. Till slut vågar jag ändå påstå att Allt är inte bra. Inte alls bra. Automatmetroprojektet framskrider inte som på räls. Jag ska återkomma till detaljerna när jag kollat några saker. Kan bli rojsigt igen.

Under tiden, samtidigt och bland mycket annat, av vilket en del som t.ex. Sandvikens saluhall har positiv klang, har jag också varit sysselsatt med en ny informationsbegäran. 

Den 13 november 2012 mejlade jag staden. Jag begärde att få se den brevväxling, i praktiken de reklamationer dvs klagomål, som Helsingfors stads trafikverk HST pinat Siemens med och vice versa. Registratorsbyrån kvitterade min begäran omedelbart. Men sedan dröjde det till den 16 januari i år innan HST svarade.

Enligt svaret är det nu fast på Siemens om något av de papper som jag vill läsa kan offentliggöras. Nå det där är förstås strunt men jag kollade för säkerhets skull med professor Olli Mäenpää vid Helsingfors universitet. Han är specialiserad på offentlighetslagstiftning. Och så här är det: HST är en myndighet, det är artigt av bolaget att höra med Siemens vad Siemens anser om dokumenten, att ingår där exempelvis uppgifter som Siemens anser att är affärshemligheter, men det slutliga beslutet är HST:s, i alla fall vad gäller de brev som HST skickat.

Kort sagt bestämmer HST självständigt över innehållet i sina egna brev. Och hur som helst har HST haft snart tre månader på sig att fatta ett beslut som jag kan överklaga.

Så i dag den 12 februari har jag upprepat min informationsbegäran med hänvisning till ovan sagda. Få se nu…

HST, informationsbegäran