Parkvakten

Det finns jobb för Fox Mulder och Dana Scully i Helsingfors. Jag vet inte om utomjordingar men här är gott om försvunna papper och frågor utan svar. Samtliga gäller automatiseringen av metron.

Det blir en bråd dag i morgon. I stadshuset vid Salutorget samlas revisionsnämnden klockan 10 till pressträff. Revisionsnämndens arbete är till stora delar hemligstämplat. I den årliga rapporten som är offentlig granskas ämbetsverkens mål i relation till resultat. Honnörsord är öppenhet, insyn, demokrati och så vidare. När jag frågade ordföranden om nämnden tittat på metroaffären svarade hon ”tack för intresset, vi har koll på det där men exakt hur kan jag inte avslöja.” Domedagen är här, då.

Intressant nog pågår samtidigt ett annat möte på Andra linjen i Hagnäs. Här får direktionen för Helsingfors stads trafikverk (HST) ta del av de senaste turerna i Siemensaffären. För två veckor sedan gav direktionen HST:s ledning rätt att bryta med Siemens. I praktiken trodde nog majoriteten i direktionen att rätt att bryta är lika med ska bryta. Detta har tre av fem medlemmar som röstade för nämnda beslut bekräftat för mej. Men förhandlingarna har alltså fortsatt i stort sett som om ingenting hänt och morgondagens beslutsunderlag är lika knapp som inför de allra flesta direktionsmöten sedan oktober 2011.

Enligt Hbl:s uppgifter är direktionen uppdelad i minst två falanger. Den ena väljer att lita på tjänstemännen och undviker att ta ställning till beslutsprocessen. Målet helgar medlen, typ. Den andra falangen har börjat inse att det finns något som heter kommunallagen och offentlighetslagen och att det med förtroendeuppdraget kommer förutom ett ansvar gentemot väljarna även ett juridiskt ansvar. Den här senare upproriska sektionen, den som kommer att få rätt när solen går ner ska ni få se, har inte nöjt sig med vd Matti Lahdenrantas meddelande om muntlig redogörelse. Den vill ha ett konkret beslutsförslag att ta ställning till.

Den 2 april bad jag att få se alla handlingar som hänger ihop med avbrytandet av den första upphandlingen och startandet av den andra på våren och under sommaren 2006. Min begäran har skickats vidare från stadskansliet till HST. Det är förstås en väldigt allmän informationsbegäran. Om det är omöjligt att delge allt det där så ska myndigheten hjälpa mig att formulera mig bättre och mera avgränsat. Men inte ett knyst, alltså. Så nu överväger jag att klaga hos JK.

• Flera politiker i stadsfullmäktige som jag talat med säger till mig att det är intressanta saker jag skriver och att jag har rätt. Tjenare! Varför får de här märkligheterna pågå i all oändlighet, då?

Under arbetets gång har jag hört många intressanta teorier om hur och varför den här affären gått snett. Enligt den leder spåren till moderniseringen av metrolinje nummer 1 i Paris. Det var Siemens som fick jobbet. Siemens ville också ha jobbet i Helsingfors men det var lite problem med tidtabellerna eftersom bolagets sakkännare inte kan finnas på två ställen samtidigt. Utmaningen var också att på något sätt komma med ett nytt anbud i upphandlingen som redan startats i Helsingfors och där Siemens fram till nu inte alls varit aktuell. Alltså, säger uppgiftslämnaren, ”fixades det så att Siemens var med i bilden igen.” Det här var på hösten 2005. Snabbspola till våren 2006 och … aijo, det är de handlingarna som jag inte får ut…

Jag har ingen möjlighet att bedöma sanningshalten i detta, delvis också för att beslutsfattarna och tjänstemännen närmast kategoriskt lagt locket på, men här i bloggen kan jag i alla fall rasta även lite vildare framställningar. ”Bläddrar man i kalendern och jämför med byggtidtabellerna i Paris och besluten i Helsingfors så är det här en möjlig historia”, säger källan.

automatmetro