Att hur tänkte de egentligen? Sitter och redigerar texter för morgondagens tidning och stannar upp vid en notis.
Det blev livstidsstraff för två män som begravde en man levande förra sommaren. 19-årige Joni och 21-årige Toni dömdes till livstid för mord, grov stöld och brott mot griftefrid. 18-årige Jimi-Joonas dömdes för dråp, grov stöld och brott mot griftefrid. Han var minderårig när dådet begicks.
Mordet begicks i Rovaniemi i juni ifjol. Trion misshandlade en 27-årig man och begravde honom därefter i en grop. Enligt rätten kvävdes han ihjäl. Ynglingarna grävde senare upp kroppen och flyttade den till ett öde hus cirka tjugo kilometer från brottsplatsen. Gärningsmännen ansågs vara tillräkneliga då de dödade mannen.
Det här är liksom bakom fantasin, som det heter.
En notis är korta saker som kan utelämna mer än de avslöjar. Nu blir man ju genast nyfiken på omständigheterna. Tre unga grabbar med livet framför sig. När och i stort sett hur och var är klart. Men varför begicks brottet? Varför? Vad hade offret gjort för att förtjäna en så ond död? Och flytten av kroppen. Vafan var det? Kom idén från en Tarantinofilm?
Som pappa… Jag kan inte föreställa mig hur en förälder känner sig, tänker och möjligen går vidare. Förälder till gärningsmannen. Förälder till offret. En gång i tiden har gärningsmännen och offret varit mittpunkten i någons universum, kanske till och med byns största hopp. Nu en notis nere på en tidningssida.
Senaste på Hbl.fi
- Ett fel har uppstått, vilket troligen innebär att flödet är nere. Försök på nytt senare.