Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Även om vi själva inte alltid lyckas se det så är Helsingfors en på många sätt trevlig stad. Det kan man tänka på i dag när stadsfullmäktige en andra gång diskuterar fördelningen av knapphet åren 2011–2013 och när debatten om metropolområdet går het. Visioner som sträcker sig 20–30 år i framtiden är en sak, verkligheten just den här surmulna onsdagen hösten 2010, en annan.

I internationella mätningar är Helsingfors ofta bland de främsta men sällan eller aldrig bäst. Det är alltid något som saknas. Om inte annat så har vi dåliga cykelvägar. Skratta bara. Marginalerna är små i toppen.

Det finns tusen olika sätt att rangordna samhällen. Vill man titta på kollektivtrafiken i kombination med boendet? Hur är det med friluftsmöjligheter och hälsovården? Utbildning? Miljöfrågor? Yttrandefriheten och möjligheterna att delta i besluten? Hur tar man hand om dem som har det sämst? Och så vidare och så vidare. För journalister är en bra stad många gånger en cool stad. Då snackar vi kanske om mat och kultur.

Kriminaliteteten, trafikmängden och levnadskostnaderna borde väl få New York att rasa i alla mätningar. Men Big Apple är en stad som många längtar till och som trots sina brister upplevs vara en av världens absolut trevligaste och intressantaste ställen. Också New York-borna är otroligt stolta över sin hemstad som är en av de största i världen. Hur blev det så?

Medan en del forskare samlar på mätinstrument och definitioner försöker andra, som H.V. Savitch i Louisville, minimera dem. Det som gjort NYC stort (läs: bra, fungerande, trevligt etc) är de fyra C:na Currency, cosmopolitanism, concentration och charisma. New York är ett stort finanscentrum med mängder av arbetsplatser inom banksektorn och i servicebranschen, staden är väldigt internationell, den är tätt byggd och har bra kollektivtrafik samt en unik dragningskraft bland ungdomar, entreprenörer och konstnärer. Ingenting i New York är lite ditåt och konturerna är skarpa. Staden har i dessa avseenden en stark identitet.

Med tanke på det här verkar det råda total begreppsförvirring i riksdagen och fullmäktigesalarna. Metropol. Vadå metropol?

Landsbygden töms. Jobben och studieplatserna finns i huvudstadsregionen. Vi har spårvagnar och krogar. Här finns lite utlänningar och många företag har sina huvudkontor i Helsingfors. Man kan bo dyrt vid havet. Det är fakta. Resten är visioner.

Ps. Det var Richard Florida, känd för sitt tänkande kring urbant boende, som tipsade på twitter om den intressanta artikeln som beskriver hur miljonstäderna New York och Chicago blomstrat upp.

, ,

Kommenteringen är stängd.