Parkvakten

Enligt ny forskning har vi det förbannat bra i det här landet. Egna observationer ger nya nyanser och flyttar bildramarna en bit ut i kylan. Googlar fram lite uppgifter om omhändertagna kleppar i huvudstadsregionen (1500 i året and rising), vandrar förbi en brödkö, hör i nyheterna om folk som mordhotar vårdpersonalen för att det inte går att få svinsprutan ögonaböj, blir utskälld av en gamling i matbutiken för att treåringen står fel, regeras av korrumperade slipsnissar som dessutom kommer undan med all båg, får fel i huvudet av nätmobbning och så är det detta med trafiken.

Nu konstaterar SAD samma sak som vem som helst kan se med egna ögon varje dag det vill säga att det sitter en eller högst två personer i bilarna som susar över stadsgränsen och in till Helsingfors centrum. En komma tjugosju, för att vara exakt. Genomfartstrafiken är omfattande. Många kör genom city på väg från öster till väster och tvärtom men ännu fler kör in här och ut tillbaka till förorten på kvällen. Skjut inte budbäraren, det är så det står i rapporten som bygger på räkningar och enkäter. Det är alltså inte märkligt att det diskuteras både parkeringsavgifter och trängselavgifter.

”Det är en utmaning”, säger trafikplanerarna med en mun när alla 40 år gamla beräkningarna slängts på sophögen. Filosofer, terapeuter, väktare och rikspolitiker med makten över lagändringar tvingas gå in i sandlådan med lite för stora grävskopor. Men vad fan kan man. Det är historia i görningen.