Parkvakten

Det är busenkelt att googla fram både offentlighetslagen och exempel på både hur den borde tillämpas och hur den i verkligheten tillämpas. Förresten behöver man inte ens göra det, det räcker med att läsa Hbl och artiklarna om metroaffären.

I kommentarerna till någon av de tyvärr alltför många artiklarna som jag skrivit i ämnet tycker ”Anonym” att trovärdigheten skulle öka om någon annan skulle skriva om ämnet. Det får man tycka, anonym eller inte. Men poängen med bevakningen är inte så mycket någon enskild tjänstemans eller annan beslutsfattares kortslutningar utan hur grovt offentlighetsprincipen misshandlas medan vi ser på från första parkett.

Utgångspunkten i lagstiftningen är att alla myndighetshandlingar är offentliga. Undantag finns. Affärshemligheter exempelvis, som Helsingfors stads trafikverk HST ofta hänvisar till, och sådant som har att göra med enskilda individers integritet eller landets försvar.

Med hänvisning till affärshemligheter har hela avtalet om Helsingforsmetrons automatisering hemligstämplats. Det är fel. Finns det för Siemens affärsverksamhet känsliga ord, meningar och siffror i avtalet ska de och ingenting annat strykas. I övrigt ska papperen släppas. Mörkade detaljer ska motiveras och ha hänvisningar till paragrafer i lagen som används.

Eftersom Siemens nu meddelat förvaltningsdomstolen att bolaget borträknat vissa detaljer inte har något emot att en hel bunt hittills mörkade papper, som har att göra med metroaffären släpps, så är det HST:s skyldighet att utan särskild uppmaning göra just det – släppa papperen. Ut på nätet, bara: Upphandlingsavtalet och avtalet som gjordes på sommaren om hur man ska gå vidare med den sorgliga automatiseringen. Låt väljarna titta på dem och själv avgöra hur bra överenskommelserna är.

Det här är utomordentligt intressant och relevant därför att HST hävdat att Siemensavtalet tryggar stadsbornas ekonomiska intressen och att ”det är bombsäkert” i betydelsen håller för en rättegång. Nå, den rättegången blir kanske aldrig av eftersom grälet om pengarna förflyttats bekvämt fram i tiden. Notan fortsätter växa.

Journalister har brister i sitt kunnande om offentlighetslagen. Det är ändå en större skam att myndigheterna känner till den ännu sämre.

Genom att googla – som sagt! – hittar man färska exempel på forskning som visar på just detta.

Så varför agerar HST:s ledning som det gör om lagen är så tydlig? Stadens jurister är inte dumskallar. De vet också att brott mot offentlighetslagen straffas med böter om ens det. Mera vanligt är lite skällor av riksdagens justitieombudsman. Och när de för myndigheten komprometterande handlingarna till slut blir offentliga – då har tåget gått.

Stadshuset har åtminstone två gånger (2010 och 2012) kritiserat HST för dålig projektplanering. Det kan vara bra att komma ihåg.

Stadshuset kan ännu leva upp till alla euforiska WDC2012-festtalen om ökad insyn och snabt som fan ge ut allt om metroaffären som inte klart är ovan nämnda undantag. Fortsätter hemlighetsmakeriet måste man börja misstänka allvarliga brott.

Automatmetron, offentlig upphandling