Parkvakten

Utan förare. Det är framtiden.

Den här soppan antar allt märkligare dimensioner. Ju fler människor jag talar med desto klarare är det att i stort sett allt gått fel. Men ursäkta mej, det där visste ni redan om metroaffären. Jag har kontaktat Trafikministeriet, revisionsnämnden, stadsstyrelsen, stadsdirektörer, Kommunförbundet och snart nog alla tänkbara trädgårdstomtar som kan tänkas komma med viktiga officiella uttalanden. Men de riktigt intressanta typerna finns förstås i händelsernas centrum. Mera om dem nästa vecka.

I dag samlades direktionen för Helsingfors stads trafikverk till ytterligare ett bakgrundsmöte i HST-högvkarteret på Andra linjen i Hagnäs. Om jag nu i brådskan räknat rätt är det tolfte gången sedan slutet på oktober 2011 som vändningarna i metroaffären föredras muntligt. Det som antecknas till kännedom är – ingenting.

• Förtroendevalda och tjänstemän ska kunna tala utan att alltsammans alltid är genast tillgängligt för vem som helst på nätet. Men någonstans går gränsen, väl. Vi talar nu om riktigt stora skattepengar.

Många politiker skriver blogg. Är det någon som funderar på det här projektet? Jag gör sökningar, läser. Visar sig att mycket få, och de som gör det väljer att fokusera på hur man nu ska gå vidare och fixa allt. Det är förstås viktigt också. Men ingen ägnar beslutsprocessen en tanke. Ingen har föreslagit att det kanske skulle vara dags att byta in nya spelare och låta trötta gå. Likadant i webbkommentarerna. Väldigt många där som mäter perronger, räknar lutningar och redogör för österrikiska eller vad det nu är för utländska lösningar och betydligt färre som berättar att de kontaktat Transparency International, JK eller Helsingfors förvaltningsdomstol. Men några finns, tack för det.

Samtidigt infinner sig frågan om vad alla journalister – också jag, och Hbl – sysslade med våren 2006 när den här operationen Mother of All Failures startade? Jag har inte en susning nu längre men försöker reparera skadan. Vi får se.

Däremot minns jag bra när många av stadens mest utsatta invånare drabbades av en annan trafikrelaterad skandal i mitten på 2000-talet. Handikapptransporterna konkurrensutsattes på uppdrag av Socialverket och ja, den historien är på många otäcka sätt mycket lik den soppa som HST nu kokat. Summorna var en bråkdel av dagens metropengar men moralen och etikens förfall lika häpnadsväckande. Husis tog på köpet några snygga nyhetssegrar. Färdtjänsten! Transmation! Dem hade vi klarat oss utan.

Så här skrev jag i en faktaruta för länge sedan:

• Färdtjänsten för handikappade har drygt 10 000 kunder i Helsingfors.
• Systemet skapades för att staden ville spara pengar. Färdtjänstförsöket inleddes 2002. Utvidgningen avbröts hösten 2004.
• Socialverket har tvingats lämnat in reklamationer på färdtjänsten som fungerat dåligt. Flera reklamationer har stupat på formfel och ett oklart serviceavtal.
• Avtalet med färdtjänstföretaget Transmation gäller till slutet av 2005.
• Efter hård kritik av stadens revisorer har samtliga förvaltningar tvingats se över sin diarieföring och konkurrensutsättning av varor och tjänster.

Skiten hamnade så att säga i fläkten. FKP:s Yrjö Hakanen sammanfattade storyn i ett inlägg på sin webbplats. Han lyfte fram precis samma frågor om ansvar som vi diskuterar i dag.  2004.

metro, Västmetro