Jag är lite besviken på min kära vän metron. Den kör i sommar igen med längre väntetider. I fjol var det bygget i Fiskhamnen och i år är det broreparationer som gör att metron åker med åtta minuters mellanrum. Jag förstår ju att det är för metrons och mitt eget bästa, men det är underligt hur irriterad man kan bli av att behöva vänta fyra minuter längre än normalt. Så jag cyklar i sommar, det är ju också bra för mig och miljön.
Mera irriterad blir jag ändå när jag ser visioner för den nya metropolen Helsingfors metronät, ta till exempel och kolla in den här pdf-filen från 2005, ni som inte sett kartan. Jag vill att det ska se ut så redan i dag! Men det går långsamt om det hela sköts så dåligt som på invånarmötet på Drumsö i går (läs HBL:s artikel om mötet här). Folk ville höra praktiska detaljer kring Västmetron men fick mest bara höra om jordlager och berggrund – stående, med dålig mötesteknik. Sådant leder bara till irritation. Och nu menar jag irritation av helt annan rang än vad jag själv upplever för åtta futtiga minuter. Ska metron tas emot med öppna armar behöver folk få den information de vill ha. Först då kan de känna sig delaktiga i besluten och se fördelarna med dem.