Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Helsingfors,Politik,Stad,stadshuset

Stora förväntningar på borgmästaren

16 Mar , 2016, 16.12 Tommy Pohjola

 
Jussi Pajunen åŒtervaldes som stadsdir, stadshuset 29022012 | FOTO: KSF Media Ab

Det var ganska exakt för fyra år sedan som Jussi Pajunen fick fortsatt mandat. Kungen av Helsingfors! Men nu är det väl slut. Eller är det?

De Gröna och kanske även Helsingin Sanomat vill se Anni Sinnemäki som den första borgmästaren i Helsingfors? Kampanjen är i gång. Varför inte. Hon är kvinna, fortfarande ung, har bred erfarenhet av riks- och lokalpolitik och belastas väl egentligen endast av det som i oanat breda kretsar kallas för den livet i den rödgröna bubblan. Men det finns säkert andra kandidater, bra kandidater. Vi vet bara inte om dem. Och det är först i kväll, den 16 mars 2016, som stadsfullmäktige diskuterar och bestämmer om Helsingfors alls ska ha en borgmästare. Alternativet är att fortsätta som förut.

Jag ska berätta vad jag önskar av Påskharen men först lite bakgrund.

Med reformen av ledarskapet vill politikerna förändra två saker. Förvaltningen med många ämbetsverk och runt 30 nämnder och direktioner anses allmänt vara ett arv från tsartiden. Minska byråkratin, alltså. Göra livet enklare för både dem som arbetar inom förvaltningen och dem som betalar för den. Sistnämnda är vi stadsborna. Det här är inte svårt att omfatta.

Det andra målet handlar om insyn och är än så länge svårare att uppfatta som annat än fromma förhoppningar. Dock väldigt goda förhoppningar. Öka demokratin, som stadsstyrelsen redan slagit fast.

Läs mera: Ärende nr 6, Reform av ledarskapssystemet.

Helsingfors har en stadsdirektör (som också kallas överborgmästare) och fyra biträdande stadsdirektörer. De här tomtarna ansvarar för allt från stadens tebjudningar och långvården till bibliotek och spårvägar. Vem som helst med kvalifikationerna kan söka tjänsten som stadsdirektör i Helsingfors men det är nog enbart lämpliga personer som kan få jobbet. Samtliga stadsdirektörer är där de är för att de största partierna bestämt så. Och eftersom stadsdirektörernas mandatperioder sträckt sig över valperioder har det ibland blivit konstigt när någon som representerar ett parti med kraftigt minskat väljarstöd sitter kvar på den absoluta toppen. Från och med våren 2017 ska valet av stadsdirektörer, eller sektorchefer som de ska heta, bättre reflektera de verkliga maktförhållandena i fullmäktige. Åtminstone för mig är det oklart om någon utanför politiken kan söka tjänsten, och i så fall ha bättre chans att få den jämfört med nu.

Bästa Påskharen!

Kan du se till att hufvudstadens första borgmästare är någon med huvudet på skaft, som tål att ibland kärleksfullt bli kallad för tomte. Någon som talar med stadsborna. Som pekar i rätt riktning och självmant och bestämt tar i alla former av korruption. Som är tillgänglig. Som kommenterar det som händer i staden och därmed styr förvaltningen. (Pekka Sauri, som jag skrev om nyligen, är en bra förebild särskilt när det gäller kommunikation.)

Alla vill vara polare med borgmästaren och därför behövs någon med integritet, som skiter fullständigt i politisk kohandel (nåja, det kanske är svårt med fullständigt men ni fattar), som kan handskas med bygg där multimiljonerna ständigt är i rullning och ser fallgroparna när privata aktörer ska in i den offentliga hälsovården. Som lyssnar på småpartierna och ser till att också de är med och fattar beslut.

Brobyggare (kanske främst bildligt talat), medlare … Allt det där förstås.

Någon som inte utesluter etik och moral från tolkningar av lagar och paragrafer.

Som har öppet sinne.

Någon som tar hand om sin familj, om familj finns.

Påskharen. Min lista är inte längre än så här men nog är det mycket som det är. Förväntningarna är enorma, eller hur.

, ,

Kommenteringen är stängd.