Parkvakten

Det är en himla välsignelse att nej till upp-och-ned-pyramiden i Rödbergen kom samtidigt som ja till det lika höga hotellet på Busholmen. Annars hade stadsplaneringstrådarna kollapsat i de sociala medierna. Två nej hade varit för mycket.

För att vara exakt: Politikerna i stadsplaneringsnämnden hann inte ens behandla pyramidbyggnaden då bakgrundskrafterna dels tröttnade på byråkratin, dels insåg att projektet inte skulle framskrida. Debatten pågår ändå.

I Helsingfors finns många exempel på misslyckad utveckling. Det där tornhuset i Östra centrum, Fiskehamnen som aldrig blir färdig, långtradarna som nu bara måste köra där Guggenheim ska byggas, förarlösa metron som beräknas bli klar om 102 år, den knäppa parkeringen på kajen bakom Saluhallen, Stora Robertsgatans ”gågata”, kulturmärkta men snart förfallna kasernen vid Mechelingatan, Kajsaniemiparken som får förfalla i fred och sådär kan man sedan hålla på ett halvt dygn. Ändå är det Cloud City-projektet vid Varvstranden som upprör många just nu.

Här bör genast påpekas att Parkvakten äger i Rödbergen sedan 1971. Att på det sättet är Parkvakten en part i målet. Men han var inte helt omöjlig med pyramiden. Den är spännande och skulle på många sätt bryta mönster i arbetarstadsdelen och hela södra Helaingfors. Så det är inte det.

Nu hävdas att det är gräddarslena i invånarföreningen som satt tummen ned. Kanske sticker den tummen ut därför att staden är full av dålig planering och då särskilt urvattnade och utdragna projekt. Det finns så mycket annat som borde fixas först innan man vänder avigt nya höga hus i Rödbergen? Visa att man kan och klarar av?

Och samtidigt som förståsigpåarna gnäller på dem som bor och lever och andas Helsingfors i söder, som kanske har gjort det i årtionden och som nu står på sig, är det uppenbart att många kritiker inte gör det. ”De kommer hit och tittar lite, oj där skulle det var kul med ett upp-och-nedhus, och så drar de”, som ett kvartersarv uttrycker saken till Parkvakten.

Debatten handlar förstås om förändring och det är ungefär likadant överallt i staden. Rödbergen är inget undantag. Inte på min bakgård. Men går man cirka två meter utanför stadsdelens gränser ser man att det pågår mycket i nästan alla riktningar. Det som planeras och sker i varvsområdet i ändan på Fabriksgatan, i Gräsviken, på Busholmen, i Eirastranden och även på Ärtholmen är en inte helt anspråkslös ansiktslyft i just de områden som av många betecknas som de mest konservativa i Helsingfors.

Ett snärtigt 16-våningar högt hotell förstör inte Helsingfors silhuett och det kunde ha varit fint med pyramiden, men när allt kommer omkring ska det också finnas förståelse för de invånare som inte vill ha det senare.

Förresten. Vad hände med HIFK Garden i Tölö?

Rödbergen