Parkvakten

Verkligheten ter sig annorlunda vid ritbordet och ute vid vägkanten.

Två på trafikministeriet, två vid Kyrkslätts kommun, en vid Helsingforsregionens trafik och tre på Esbo stad. Det är veckans saldo. Misslyckade försök att nå ansvariga tjänstemän.

Jag ville veta hur ministeriet som först två gånger tydligt säger nej till västmetrons förlängning – Stensviksbanan – på bara några veckor omprövar beslutet trots att Esbo inte levt upp till ministeriets egna krav på uppdaterade projektutredningar. Det är snart en månad sedan jag kontaktade ministeriet första gången.

Sedan ville jag höra hur trafikplanerarna i Kyrkslätt resonerat kring den stora bussomläggningen som nu drabbar små och stora kommuninvånarna. En ganska utbredd åsikt är att de som planerar inte vet hur verkligheten ser ut.

Till slut ringde jag på märkligheterna i Finno båthamn. Företagaren som säger att staden trakasserar honom lägger fram kusliga bevis och då tycker man ju att staden, som i alla tänkbara sammanhang flaggar för större öppenhet, åtminstone skulle kunna redovisa för grunderna i den uppsägning av hyresavtalet som ligger i centrum av tvisten? Men nej. Total tystnad.

Man lämnar meddelanden i telefonsvararen, ber dem att ringa upp. Man skriver mejl med tydliga frågor och med hopp om ett snabbt svar. Ingenting. Inte ens ett hej, jag återkommer så fort jag kan. 

Gemensamt för alla dessa telefonsamtal och e-postmeddelanden som ingen svarat på är att omläggningar, projekt och förhandlingar gått åt skogen och, som det nu verkar, på ett för beslutsfattarna pinsamt sätt.

Men kommunen har en skyldighet att utan extra knuffar i systemryggen informera om det som pågår, alltså även och kanske uttryckligen sådant som får kommunens verksamhet att framstå i dålig dager i offentligheten. Sedan finns det andra lagar med bestämmelser om hur exempelvis beslut och besvärsanvisningar ska se ut. De får inte vara lite ditåt utan ska bokföras korrekt. Det ska vara formellt rätt, heter det visst.

En förvaltning som lever upp till sina egna deviser undviker att missförstånd uppstår. 

En tjänsteman kan låta bli att svara på en journalists frågor med hänvisning till tystnadsplikt och även komma undan med att säga att ett ärende är under beredning. Men om tjänstemännen har tid att smyga omkring i terrängen och knycka i elledningar så att en annans egendom förstörs av kylan, vilket båtföretagaren i Finno hävdar att har skett (övervakningskameran fångade hjältarna!), så ska tjänstemannen och hans förman nog hinna prata med journalister också. För att inte tala om att förklara för stadsborna, vilket alltså är poängen.