Parkvakten

Nordsjöhamnen byggdes för avlasta Helsingfors centrum och svara på en ökad efterfrågan.

I Helsingfors pågår två diskussioner om långtradare. I båda fallen handlar det om hur man ska kunna ha kvar den tunga trafiken i stadens centrum och märkligt nog så är det staden som vill trygga omständigheterna.

Jag skrev i förrgår om förslaget att bygga ut Västra hamnen vilket i praktiken innebär att 660 långtradare ska slussas in och ut till Busholmen genom flaskhalsen i Gräsviken där Stillahavsgatan slutar och Mechelingatan och Sandvikskajen möts. Alltså 660 långtradare varje dag året runt. I dag är de kring 500 vilket är alltför mycket även det. Man behöver nästan bo i området för att verkligen förstå vad det av rederierna påskyndade tjänstemannaförslaget betyder, men oroa er inte. Om staden gör som företagen vill kommer långtradartrafiken att drabba betydligt fler än dem som bor på Busholmen, i Gräsviken, Sandviken, Rödbergen, Tölö osv eftersom trafikstockningarna sprider sig lätt.

Den andra fraktdebatten handlar om Guggenheimmuseet som, om det byggs i Södra hamnen, måste konstrueras så att långtradarna också i fortsättningen kan köra in och ut på färjorna. Det är nog världsunikt. Eller är det också ett aprilskämt? Hur som helst är det ett par hundra långtradare till i centrum, det.

Efter sex års byggande slogs portarna i Nordsjöhamnen upp år 2008. Det kostade nästan 700 miljoner euro att bygga hamnen. Investeringen ansågs nödvändig för att få bort långtradarna från Helsingfors centrum. Men nu är de då på väg tillbaka.

Vem är det som tar fram de här snilleblixtarna?

Busholmen, Guggenheim, långtradare, nordsjöhamnen, södra hamnen, västra hamnen