Parkvakten

Är det en ödets nyck eller annars bara konstigt att samma dag som stadsplaneringsnämnden diskuterar ytterligare ett cykelprogram blir jag nästan överkörd av en bil.

På Docksgatan invid Nosturi finns en av stadens absolut farligaste övergångsställen. ”Skyddsvägen” är märkt som skyddsvägar dvs övergångsställen är märkta i Finland, varken mer eller mindre. Det är inget skydd alls. Just det här stället borde förses med extra granna färger, fartguppor, större skyltar och bättre belysning.

Övergångsstället är mitt på Docksgatan. Det är tillräckligt nära trafikljusen vid bensinmacken för att bilisterna ska trycka på gasen för att säkert inte missa grönt och i andra riktningen tillräckligt långt borta från trafikljusen för att de ska nå en bekväm fortkörningshastighet.

Övergångsstället ansluter till en cykelväg vilket gör att många cyklister cyklar i stället för att leda cykeln över gatan. Det är förstås fel. Övergångsstället är i te en fortsättning på cykelvägen. Det borde den kanske vara men nu är den det inte. Då ska man hoppa av hojen och gå över gatan. Vilket jag inte gjorde på Docksgatan i dag vid lunchtid…

… Närmaste bilen var på 30 meters avstånd så jag tänkte (felaktigt) att det är lugnt, jag cyklar över gatan. I nästa sekund står bilen på övergångsstället 40 centimeter från min baklykta och tutar vilt. Föraren har öppnat fönstret och undrar högröd i ansiktet vad det är jag håller på med? Han säger att man inte får cykla på övergångsstället och att det skulle ha gått illa för mig om vi krockat. Det som bilmannen har gjort efter att han sett mig på avstånd är att han har gasat lite extra för att hinna nästan snudda vid mig och leverera skällorna.

Snap crackle and pop!

Jag har kanske äventyrat trafiken, han har gjort sig skyldig till dråpförsök. Det är så jag ser det, och jag talar om det för bilmannen.

• Otroligt hur en människa på en nanosekund lyckas bläddra i förrådet över kapten Haddocks värsta svordomar och även leverera svadorna. Det blev en riktig cirkus.

Bilmannens något dryga kungstanke var alltså att köra över mig för att han i sin speedade SUV inte hann uppfatta mig som mot trafikreglerna dök fram från ”ingenstans” på 30 meters avstånd. Bilmannen sade också att han har rätt för att en bil alltid vinner över cyklar. Ja, det där är förbannat svårt att argumentera emot.

Att en bilist alltid ska sakta in vid ett övergångsställe just för att människor är oberäkneliga, särskilt barn som det finns många av i de där kvarteren, var inget som bilmannen tyckte att han behöver bry sig om. På det sättet liknar han proffschaufförerna som fortsätter sitt dödsrace på Fredriksgatan.

Bäst är det förstås om de bakom ratten och på cykelsadeln följer reglerna, men både på ”Fredan” och på Docksgatan skulle folk vara många nära döden-upplevelser fattigare om staden nu en gång för alla skulle plocka fram färgkritor, papp och lyktor. Om regelverket inte tillåter extra åtgärder vid extra farliga övergångsställen så kan man kanske töja på reglerna lite, eller skriva nya. Jag tänker alltså på lagarna. Hur exempelvis trafikskyltarna ska se ut och vad man får måla i asfalten är noga reglerat.

Docksgatan, Fredriksgatan