Parkvakten

Det är rätt fantastiskt att finansministeriets tjänstemän 2013 får utbildning i offentlighet. Detta alltså efter skandalen med de hemligstämplade så kallade Greklandspapperen. Tyvärr rinner smutsen neråt. Fast kanske det i det här fallet är tvärtom, att slarvet med bedömningar av handlingars offentlighet på lägre nivå återspeglas i toppen?

I slutet av september bad jag Esbo stad att offentliggöra riskbedömningen som gjordes i samband med västmetrons projektplan 2007. Utredningen handlar om banans säkerhet. Det gick två veckor och det gick över en månad. Inget svar. Fyra veckor är en tidsfrist som i offentlighetslagen heter ”undantag”. Då handlar det om mycket stora mängder information, uppgifter som är i en sådan form att det dröjer att ge ut dem eller arkiv som är svåra att nå. Nu gällde min informationsbegäran några tiotal papper och en datoranimering.

Som jag tidigare skrivit är räddningsverken i Helsingfors och västra Nyland inte till alla delar förtjusta med inrapportens slutsatser. Evakueringsperrongerna görs smalare och avståndet mellan tunnlarnas flyktvägar har ökat.

Nå, på måndagen skickade jag en påminnelse till Esbo stads registratorskontor. Svar fick jag följande dag. ”Matti Kokkinen sköter ert ärende” och så ett telefonnummer. Det var allt. Hur kunde registratorskontoret veta att jag vet vem Kokkinen är? Och varför utgår myndigheten från att jag ringer och avhandlar när jag uttryckligen krävt ett skriftligt svar? Och vad fasiken hände med det där skriftliga svaret, förresten?

Medan jag funderade på ett smart svar till Esbo frågade jag stadens kommunikationsdirektör vad registratorskontorets förman och stadens chefsjurist heter. Tanken var att skicka nämnda tjänstemän en kopia av min brevväxling med registratorskontoret, så att allihopa förstår att jag menar allvar. Jag hann även få iväg en Tweet om hur Esbo slarvar med offentligheten. Efter allt det här, kanske en kvart senare, plingade det i epostlådan igen. Den här gången var det Västmetrobolagets vd Matti Kokkinen som skickade en vänlig inbjudan att komma till Hagalund och läsa säkerhetsrapporten. Ett sammanträffande?

Det finns snart inget kvar att gräva, säger Matti Kokkinen.

Så i morse hälsade jag på i Hagalund. Helsingfors räddningsverk har tidigare sagt till mig att utredningen är ”inget att mörka”. Om inte räddningsmyndigheten kräver sekretess så vem gör det? Jo, de utomstående konsulterna som skrivit riskbedömningen. Västmetrobolaget har fogat sig till konsulternas beslut därför att det ingår i rapporten uppgifter som kan ge knäppskallarna idéer. Ungefär så. Brankis är av annan åsikt men det är ingen idé att jag käbblas om detta med Kokkinen, som inte är tjänsteman.

Nu har jag läst riskbedömningen. Den är som jag trodde att den skulle vara och – tycker också jag – fullständigt i onödan helt och hållet hemligstämplad. Funderar på att gå vidare med informationsbegäran och väger in allmänintresset, tidsperspektiv och resurser. En publicering ändrar ändå inte på något, alla beslut är gjorda och tunnelarbetena nästan slutförda. Men kanske skulle det vara bra att Esbo stad det vill säga myndigheten måste motivera hemligstämplandet? Jag skulle vara förvånad om man då fortfarande hänvisar till utomstående konsulters krav. Hm. Tja. For the fun of it osv.

Så kommer vi till pengarna. När jag för ett drygt år sedan frågade biträdande stadsdirektör Pekka Sauri hur mycket man sparat genom att hyvla i räddningsplankan svarade han 10 miljoner euro. När jag nu frågar samma sak av Matti Kokkinen är svaret 25-30 miljoner euro. (Automatiseringen och västmetron kostar sammanlagt närmare en miljard euro.) Det är möjligt att Sauri helt enkelt bara minns fel men när metroprojektet genomsyras av den här typens uppskattningar är man inte förvånad över alla stora svinn.

Det viktiga är förstås att räddningsverket och metroprojektets ledning kan samarbeta. För ett år sedan verkade det svårt. Atmosfären var dålig. Sedan skrev jag ganska mycket om banans säkerhet och det började hända grejer. Om rubrikerna bidrog är jag bara glad.

I den hemligstämplade riskbedömningen ingår en datoranimering. Enligt Räddningsverkets tunnelexpert Marko Järvinen kan man på videon se ”små streckgubbar lugnt lämna en brinnande metrovagn i raka och prydliga led”. Verkligheten är en annan, menade han. Den här videon fick jag inte se i dag ”för den ligger på nån dator nånstans jag vet inte var”. Är den också hemlig, frågade jag? ”Nej.” Nåmen bra, då kan du skicka den till mej som en epostbilaga. Jag publicerar den och så kan alla som vill få se den? ”Äh, nå jag ska fundera hur vi gör.”

Behöver jag nämna att det i den hemligstämplade riskbedömningen också diskuteras risker med negativ publicitet?

ps. Direktionen för HST möts i dag igen. Enligt automatmetroprojektets lägesrapport är det nu problem med automatiseringen av M200-tågen. Det är den lite nyare serien orange vagnar. Av rapporten framgår också att Siemens vill ha mera pengar för arbeten på västmetrobanan. Dessutom är det svår friktion mellan tyskarna och spanska CAF som ska leverera de allra nyaste tågen. Siemens förlorade anbudstävlan och surar. Till råga på allt kräver tingsrätten av Siemens bättre förklaring på varför bolaget vill att domstolshandlingarna som gäller en tvist med HST ska hemligstämplas. Gäääsp. Automatiseringen av Helsingforsmteron skulle ursprungligen vara klar år 2010. Nu uppskattas att de semiautomatiska tågen rullar från Nordsjö till Mattby från och med början på 2016. Förarlösa tågen däremot, gudarna vet…