Parkvakten

I dagens tidning skriver jag om en företagare som hamnat i kläm i stadens byråkrati. Nej förresten, det var snällt sagt. Det är inte byråkratin det är fel på även om pappersexcercisen säkert hjälpt till att ställa till det. Felet är en misstänkt brottslig verksamhet som Helsingfors stad uppenbarligen inte vidkänns. Tvärtom säger man till den sidsteppade företagaren nonchalant och på ett otroligt verklighetsfrämmande sätt att staden trots ambitiösa program mot grå ekonomi och allt prat om god förvaltning inte lyfter ett finger för att kontrollera verksamheten i dotterbolag.

Moralen? Etiken? Exemplet?

Det var busenkelt att för artikeln hitta samband mellan de tre nämnda byggfirmorna i databaser hos Patent- och registerstyrelsen, företags- organisationsdatasystemet och rättsregistercentralen, företagens webbplatser och annat som framgick snabbt bara genom att googla. I och för sig fanns den väsentliga informationen (två av företagen har samma FO-nummer och samma besöksadress, det tredje har samma bakgrundskrafter och anlitas av staden) i den skriftliga fråga som ledamoten Seppo Kanerva (Sannf/ob) ställde i fullmäktige. Men det är bra att kontrollera, ju.

Den utpekade huvudentreprenörens kontaktuppgifter hittas fortfarande t.ex. här  men inte längre på den egna webbplatsen. Där står sedan i morse att sidan är under konstruktion. I går när jag besökte den kunde man också här läsa bl.a. besöksadressen. Ett sammanträffande att sidan ligger nere just nu?

En sak som jag har lite svårare att kontrollera är Risto Forssells uppgifter om att huvudentreprenören som gått i konkurs fortfarande förfogar över dyra bås på fotbollsstadions läktare. Enligt Forssell var firmans huvudmän och såg matchen mellan HJK och Honka på måndagen. också det här är intressant och stämmer det är ju hela historien än mer förbryllande och pinsam för stadshuset.

Mot allt det som lagts fram verkar kontrollmekanismerna vara obefintliga. Detta vittnar ju också Jarmo Nieminens (Saml) uttalanden om. Han är ordförande i Nämnden för allmänna arbeten, alltså den grupp politiker som övervakar Byggnadskontoret. Jag snackade en stund med den här ex-yrkesmilitären i går och han är verkligen sur på att det jämnt tummas på offentlighetsprincipen och att det ständigt uppdagas ny smuts som beror på slarv och regelrätt ohederlighet.

Frågan om varför staden skyddar ett brottsligt företag och undviker ansvar behandlades inte på fullmäktiges frågetimme. Den officiella orsaken är att ärendet gäller ett bolag (aktiebolaget Helsinki Stadion) där staden inte deltar i den operativa verksamheten. Men det kan finnas en annan förklaring, vilket flera politiker som jag talade med i går antyder.

Stadsfullmäktige, som är stadens högsta beslutande organ, skulle kunna ta i detta och i praktiken vad som helst som pågår i Helsingfors, om det skulle vilja, bryta onda cirklar och också ändra på dåliga rutiner i stället för att bara tala om dem.

– Viljan saknas där inne, sade Jarmo Nieminen och pekade mot mötessalen.

byggfusk, Fotbollsstadion, konkurs