Parkvakten

För 20 år sedan. Efter ett domstolsbeslut tvingades metrobyrån visa upp flera års mötesprotokoll.

En månad. Så länge har jag nu väntat att Helsingfors stads trafikverk HST ska berätta för mig och andra skattebetalare var, när, hur och på vems initiativ tysken Jörg Schütte flögs till Helsingfors för att arbeta med metrons automatisering. Hans förehavanden och dokumentationen av konsultuppdragen vid HST är ingen obetydlig detalj i sammanhanget.

• Han var alltså med och skrev det papper som HST använde för att definiera den produkt och service som skulle köpas. Med tanke på Schüttes bakgrund som anställd vid Siemens är det inte konstigt att ett av bolagen som förlorade i anbudsförfarandet mot just Siemens har knackat på hos domstolen.
• Jörg Schütte har varit åtminstone fem gånger i Helsingfors för att övervaka byggandet av perrongdörrar på Nordsjöstationen i Helsingfors.
• HST har berättat för forskaren Ilkka Levä att Schütte fått 44 000 euro i arvoden åren 2009–2012. Vad har han fått tidigare, 2002–2009?

Jag gjorde en första informationsbegäran den 12 september. E-posten emottogs på registratorskontoret och jag fick ett meddelande om detta. Jag upprepade min informationsbegäran 3 oktober och kontaktade även biträdande stadsdirektör Pekka Sauri på fredagen. Han säger att dröjsmålet är ”allvarligt” och saken ska utredas ”omedelbart”.

Offentlighetslagen är tydlig på den här punkten. Myndigheterna ska hjälpa den som begär information. Ibland vet man inte ens vad man är ute efter – ändå och kanske särskilt då ska myndigheterna hjälpa med informationssökningen. Informationen ska ges genast. I besvärliga fall, exempelvis om man ska ha flera mappar med mötesprotokoll, kan informationssökningen få ta två veckor. Fyra veckor är absolut max.

Dröjsmålet är intressant också därför att automatmetroprojektets chef så tydligt (i en insändare i Hbl 20.9) talar om för oss helsingforsare att HST har inget att dölja i fallet Schütte.

automatmetro, offentlighetslagen