Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Helsingfors,Politik,Stad

Nästa godisdag är långt borta

4 okt , 2012, 14.08 Tommy Pohjola

 

Det dröjde 25 minuter i år och så var Helsingfors Energi nämnd. Men eftersom nyhetsrapporteringen från budgetpresentationen sköts på annat håll i tidningen ska jag ägna det här inlägget tillställningens konstärliga intryck.

Stadsdirektör Jussi Pajunen har förstås en tuff uppgift i att först med sin stab räkna ihop alla siffrorna och sedan tala om för stadsborna att de är för dyra i drift. Samma sak år efter år. Hans företrädare Eva-Riitta Siitonen, som för övrigt saknar skamligt nog en egen sida på wikipedia, hade samma uppförsbacke med stadsandelar och annat mera normalt som orsakar kamrern och hans kusin svår hicka. Ändå framstod hon hela människan som en solskenshistoria jämfört med stadshusets nuvarande chef.

Kilpailuneutraliteetti, aikajänne, yhteiskuntatakuu, toimintapuitteet, bruttokansantuote, tulovirta, indeksi, vuosikate, rahoituksellinen epätasapaino, isäntäkuntamalli, ylitystarpeen tasapainoitus, lainakannan hallitseminen, velkaantumisen hillitseminen, budjettikello, hallintokunta, kuntarakenneuudistus, tulevaisuustiski, road show, leegio, vastuunkantaminen.

Ord är makt. Genom att använda begrepp som dem här ovan säger stadshuset att det är viktiga saker man håller på med. Det är det språk som gäller bland dem som dagligen sysslar med räkneövningar som slutligen leder till ett budgetförslag. Samtidigt handlar siffrorna om min och din vardag. Visst kan man berätta om konkurrensneutralitet på ett sätt som alla i staden förstår? OK, kanske siffernissarna och politikerna tänker att det är journalisternas jobb att översätta och förklara. Det är det också men alla klarar inte av uppgiften utan går med i mumbo jumbon. Då är det kört. Budskapets möjliga allvar går många förbi och intresset för politiken minskar.

Jag kan inte minnas att Eva-Riitta Siitonen skulle ha varit så mycket enklare och begripligare i sina budgettal men hennes kroppsspråk och engagemang och hela sättet att vara talade om för oss att det finns en morgondag och att det kommer heta badstrandsdagar även nästa sommar. Jussi Pajunen har ofta pannan i djupa veck. Alla gånger känns det inte helt befogat och så finns det väl en aspekt av gott ledarskap som heter uppmuntran och en vilja att gjuta mod i folket. Inte så att man bluffar sig till en seger i Stalingrad, eller som han informationsministern i Bagdad som talade om för journalisterna att amerikanerna är långt från huvudstaden trots att bombflygen samtidigt flög över kameramännens huvuden, utan med ena kostymbenet alltid förankrat i sanningen. Borträknat metrons numera helgalna automatprojekt är Pajunens utmaningar ungefär de samma som Siitonens.

Hälsocentralsavgiften verkar bli en valfråga i Helsingfors och varför inte hela huvudstadsregionen. Mera om det i morgondagens Hbl!

Kommenteringen är stängd.