Parkvakten

Somliga älskar Helsingfors mera än andra. I skuggorna.

På onsdagskvällen plingade e-posten piggt hos politikerna i direktionen för Helsingfors stads trafikverk HST. Det som distribuerades var beslutsförslaget för nästa morgons metrodiskussion. Det var ett misstag. Papperena skulle aldrig skickas på mejlen. Annars hade de inte delats ut på mötet och plockats ifrån beslutsfattarna efteråt.

Hemligt, alltså. Varför?

Parkvakten har nu fått tag på föredragningslistan, klicka här, för det är det vad det är – en föredragningslista. Eller en del av den för att vara exakt. Ärendet gäller metroaffären och närmare bestämt det omtalade men uppenbart ljuskänsliga avtalet om att fortsätta avtalet med Siemens.

Det som ledningen för Helsingfors stad ser som en lyckad räddningsmanöver kostar skattebetalarna 18,1 miljoner euro extra. För den summan bygger Siemens en ny metrodepå. Och den här summan ska nu klubbas igenom fort som fan och helst utan diskussion.

När man läser beslutsförslaget är det svårt att se hur det kan hemlighållas mot bakgrunden av exempelvis offentlighetslagen. Det är lika förbryllande när man hänvisar till affärshemligheter. Likadant med kommunallagen. Inget av dessa regelverk stöder entydigt ett mörkande. Som skattebetalare är det därför lätt att tycka att här inte ska finnas något att dölja.

Tystnaden förklaras naturligtvis att det inte alls är entydigt att den nya affären kan göras utan att rucka på det ursprungliga anskaffningsavtalet, vilket Hbl med stöd av upphandlingsexperter skrivit flera gånger.

Direktupphandling är ingenting man gör sådärbara.

Som det framgår av beslutsförslaget hänvisar HST till undantagen i anskaffningslagen. Så här förklaras förfarandet på den utmärkta webbplatsen upphandling.fi:

• En teknisk omständighet skulle till exempel kunna vara en exceptionell, ny teknisk lösning, eller en särskild handarbetskonst som föremålet för och genomförandet av upphandlingen förutsätter.
• Den upphandlande enheten bör kunna visa att det inte finns någon motsvarande vara eller tjänst med vilken samma resultat kunde uppnås.
• Direktupphandling på grund av skydd av ensamrätt är möjlig t.ex. då publicerandet av meddelandet om upphandling skulle kunna avslöja en potentiell leverantörs affärshemlighet eller annan motsvarande information, vars avslöjande skulle orsaka leverantören ekonomisk skada.
• Tillämpningen av bestämmelsen ska vara motiverad. De skäl som avses i bestämmelsen kan således inte omfatta till exempel den upphandlande enhetens verksamhet eller kontrakt som utan något tvingande skäl syftar till att garantera en viss serviceproducents ensamrätt att producera tjänster. Skälen kan inte heller omfatta situationer som förorsakats av bristfällig planering av upphandlingarna, till exempel otillräcklig kartläggning av upphandlingarna på förhand.

• Brådskan bör bero på faktorer som är oberoende av den upphandlande enheten. Orsaker som beror på den upphandlande enheten kan alltså inte vara skäl till direktupphandlingen.
• Orsaken ska uppkomma plötsligt och vara av sådan art att den upphandlande enheten inte rimligen har kunnat förutse den.
• Fall där den upphandlande enheten dröjt med att genomföra upphandlingen kan inte betraktats som sådan brådska som avses i bestämmelsen.
• En förutsättning för genomförandet av direktupphandlingen skulle dessutom vara att det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen.
• Till exempel ansågs en upphandling i anknytning till universitetets tillbyggnadsentreprenad inte kunna genomföras som en brådskande direktupphandling bara för att antalet studerande ökat och läsåret skulle inledas.
• Man kan tala om brådska t.ex. vid reparation av skador som förorsakats av ett oväntat naturfenomen eller en olycka, eller då en anordning som är avgörande för någon funktion oförutsett går sönder.

Eller hur. På det sätt som HST nu driver den här affären är det svårt att undvika utdragna och kostsamma rättsprocesser.

Ja just det, föredragningslistan som HST publicerade ser ut så här. Inte mycket till läsning.

automatmetro, HST