Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Helsingfors,Trafik

Lugnet finns i metrodepån

3 apr , 2012, 17.56 Tommy Pohjola

 


Verkstadsgolvet är alltid värt ett besök. Detta påmindes jag om i dag när jag och foto-Weckström knackade på i Kasåkern. Här, i det stora industriområdet i östra Helsingfors, finns metrodepån. Här finns det mesta och bästa kunnandet om Helsingforsmetron. Men det är inte här som besluten om automatiseringen tas. Eller jo, det gör det i bland men utan metrobyråns inblandning. ”Dom stora herrarna kommer hit och håller sina möten men vår egen chef får inte ens sitta med i samma rum”, säger en mekaniker till oss.

  • Varför kopplades metrobyrån bort från automatiseringsprojektet?

Här i metrodepån gör folk sitt jobb. Det är ett dygnet runt-slit. När ett rent tåg rullar ut kör ett annat in. Hela serviceprogrammet omfattar 40 punkter. På två år har ett tåg gått igenom hela programmet. Hjul, motorer, elektronik och kablar. I mängder. Utslitna metrohjul, förresten. De väger några hundra kilo och är till salu för 20–25 euro styck. Man förstår att många båtklubbar varit intresserade. Det är ständig brist på bra ankar.

I en annan annan del av byggnaden står ett ensamt tåg i bortersta hörnet. Det är tåg nummer 118. The Train. Det omtalade automattåget. Här borde pågår en febril verksamhet med tanke på att 17 tåg borde vara ombyggda vid det här laget. Den här stackaren kryper fram på en kort testbana, det har den gjort i snart två år. Jag kan inte skriva ut mekanikernas bedömningar av Siemens närvaro och verksamhet men alla som kommer fram och talar med oss betonar att problemen finns i mötesrummen på andra våningen, inte här nere i verkstaden. ”När Siemens mekaniker bett om hjälp har vi alltid funnits där”.

Omtalade tåg nummer 118.

Tåg Hundraarton är som vilken annan orange korv som helst. Fyrkantig, sympatisk. I förarhytten finns ett nytt skåp. Det är fullspäckat med datorer och kablar. ”De där grejerna gör att tåget rör på sig utan förare men till vilken nytta är det?  Banan saknar motsvarande elektronik och vi har ingen  kontrollcentral”, sägs det.

Det här automatiseringsprojektet, det rör nog inte på sig om vi säger så.

Metrodepån utvidgas. Den ska få plats för nya automatiserade tåg. Korta tåg. Eller vad det nu blir för sort. Material har beställts och planer gjorts för korta tåg, berättas det. Någon skrapar sig i huvudet.

Man står där och låter insikter och informationer sjunka in. Man tänker miljonbelopp och minns vad dagisplatser, skolor, sjukvård, äldreomsorg och bibliotek kostar och vilka pengar den delen av stadens – vår stads – verksamhet ständigt tvingas slåss om.

AKTUELLT: Direktionen för Helsingfors stads trafikverk HST har möte på onsdagsmorgonen. Gäst är Siemens Finlands-ledning. Söndagen den 15.4 samlas direktionen till extra möte.

 

,

2 kommentarer

  1. Tommy skriver:

    Så är det Sofia, nu verkat man ha lyssnat på verkstadsgolvet men då åsikterna var fel slogs dövörat till.

  2. Sofia skriver:

    Hej,

    Mycket intressant läsning du bjuder oss alla på.

    Visst är stora och vackra visioner bra. Dock borde man alltid, alltid lyssna på vad ’fotfolket’ har att säga. De vet hur verkligheten/vardagen fungerar. Man är väl insatta i nyheter inom sin bransch. Ofta är man också fulla med goda förslag på hur verksamheten kunde utvecklas/förbättras, bara någon är villig att lyssna.

    Fint att du tog upp också denna aspekt i denna ganska sorgliga (och för skattebetalarna mycket dyra) historia.

Kommenteringen är stängd.