Parkvakten

Stadshuset i Helsingfors krigar för en papperslös omgivning och försöker få det att se ut som ett slag för större öppenhet. Tills vidare är exercisen svår att bedöma. När officerarna i stadsstyrelsen och infanteristerna i fullmäktige klagar på ”Ahjo”, det nya elektroniska systemet som ersätter föredragningslistor och mötesprotokoll, påminner klagovisan den som folkets järnvägars ledning dansat till de senaste månaderna.

Men det ska alltså bli enklare för invånarna att ta del av planer, förslag, rapporter, beslut och diskussionsunderlag.

I själva verket ligger det mesta redan ute på nätet och man kan följa fullmäktiges möten i både teve och på stadens webbplats.

Det som fortfarande inte finns på nätet är en mängd alternativa planer, lösningar och diskussioner – de där knäppa galna idéerna men ibland också förnuftiga förslagen som konkurrerar med förvaltningens visioner. Dem måste man också i fortsättningen förstå att fråga efter. Samtidigt finns det fortfarande en hel del dokument som endast lokalpolitikerna får peta i. En del av det här materialet är förbjuden zon helt av orsak t.ex. för journalister. Tänk omhändertagande av barn och dagvårdsbeslut. Annat är undanskymt av obegripliga orsaker. Journalister kan gå runt det där med hjälp av rakryggade läckande ledamöter. Sådana finns. Invånarna däremot har det tuffare i detta avseende. De (vi) får hoppas att det finns journalister som kan och vill gräva och bråka. Dagens tempo och kvartalsekonomi som drabbat också mediehusen är inget hinder men nog försvårar det arbetet.

Ahjo, stadshuset