Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Esbo,Folk,Grankulla,Helsingfors,Kyrkslätt,Miljö,Sibbo,Stad,Vanda

Nyheter för alla

11 aug , 2011, 11.09 Tommy Pohjola

 

Olika människor har väldigt olika syn på vad en nyhet är. Det blir tydligt när man läser kommentarerna till artikellänkar som tidningar, radio och teve läger upp i sociala medier som Facebook och Twitter. ”Va? Är det DÄR en nyhet?” ”Har ni inget vettigare att skriva om?”

Enligt en klassisk definition ska en nyhet svara på frågorna vem, vad, när, hur och så vidare. Moderna varianter beaktar exempelvis också målgrupper och kanaler. Förändringen har varit stor och snabb. För bara 10–20 år sedan hade det inte varit så många kändisar och annat av lättare samhällskaraktär på dagstidningarnas förstasidor som i dag.

Det är inte bara läsare som förbryllas av de nya och varierande nyhetskriterierna. Också på redaktionerna diskuteras prioriteringar, vinklingar och upplägg på ett helt annat sätt än då reglerna var tydligare. Fördelen är att många medier i dag har bredare samhällsrapportering. Det är smått och stort och sannolikt något för alla. Nackdelen – tja, kändisskvallret? Men även kändisarna är en del av livet.

Det som förbryllar ytterligare är att små händelser och människor som är kända för en relativt liten läsekrets kan ligga timmar i topp på en nyhetsredaktions webbplats. Webben lever ett eget liv. Prioriteringar och omfång på nätet har ofta ganska litet att göra med trycksaken eller den ”riktiga” sändningen.

En sak är som förut. Det som är nära är intressant. Därför är kravet på bred rapportering särskilt utmanande för oss som arbetar med lokalnyheter. Vi vet att många läsare vill veta vad det är som pågår i just deras stadsdel och kvarter. Vi hinner inte med allt men är superglada för tips och även klagomål. Solskenshistorier. Tragedier. Små och stora.

2 kommentarer

  1. Tommy Pohjola skriver:

    Bra frågor. Det finns och görs god journalistik även i dag men den liksom sticker inte ut i mängden. Det borde den göra, förstås. För att hitta pärlorna krävs ibland mycket stor mediekonsumtion. Och jag vet inte om det verkligen är så men nog kan det ligga nåt i det du säger att så många journalister (mer eller mindre medvetet) väljer att skriva så att de ”på intet sätt kan förolämpa någon”. Förolämpa är kanske inte rätt ord men jag förstår vad du menar, Kuittsa. Skriva vasst.

  2. Kuittsa skriver:

    ”Enligt en klassisk definition ska en nyhet svara på frågorna vem, vad, när, hur och så vidare.”

    Denna klassiska definition bör återupplivas. Det är definitivt något som journalister har glömt, vem eller vad. Nuemra om någon vill ha fakta så går det inte att inhämta all relevant fakta på tidningars sidor. Något som är väldigt konstigt. Trodde själv det var en självklarhet för journalister, redaktioner och tidningshus att alltid okritiskt granska samt publicera all känd information om en händelse som har allmänt intresse. Men där misstog jag mig. Ibland verkar det som om dagens journalister inte har någon som helst yrkesstolthet längre. Vart tog alla grävande sannings sägande murvlar vägen? Numera verkar journalism vara mer eller mindre ett sätt att försöka skriva något som på intet sätt kan förolämpa någon. Sen att hälften av all fakta samt sanningen lider verkar inte bekymra nuförtidens reportrar.

Kommenteringen är stängd.