Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Folk,Helsingfors,Miljö,Politik,Stad,Trafik

Skamfläcken

3 jul , 2011, 20.17 Tommy Pohjola

 

Dags att ge upp hoppet, kapa strömmen och sälja smöret. Ingen fan i den här stan bryr sig om Stora Robertsgatan.

På söndagsmorgonen ser stans mesta gågata, det är så den fortfarande marknadsförs, ut som en sunkig gränd i Neapel, den är dränkt i skräp och har en urinstank som känns norr om Bulevarden. Man kan skylla på stadsfestivalen Sun Stadi som pågick sent in på föregående kväll? Nej det är fel. Festivalfolket skötte sig lika bra eller illa som alla andra. Det är likadant varje helg. Dårarna pissar i portgångar och slänger tomflaskor. Sluta. Här bor och arbetar en hel del människor.

Husis har skrivit spaltkilometer om ”Roban” de senaste åren. Den senaste tiden har den ena artikeln efter den andra handlat om problem. Ena gången är det bilarna eller snösvängen, andra skräpet eller det förträffligt svåra i att hitta rätt mix av entreprenörer, som tjänstemän och beslutsfattare också uttrycker det. Det lär vara fel sorts krogar och affärer. Hm.

Parkvakten har ingen trollspö men som långvarig medlidande och fortfarande samt trots allt aktiv skribent kan jag peka på en ständigt förekommande omständighet, eller ska vi säga egenskap, som präglar diskussionen om Stora Robertsgatan. Den stavas Total handlingsförlamning. Om man ringer Byggnadskontoret, Fastighetskontoret, grönavdelningen, stadshuset, politiker och boendeföreningar framgår det snabbt att Helsingfors saknar en gemensam syn på hur Stora Robertsgatan ska leva och andas och byggas till ett gemensamt  vardagsrum. Och när den insikten inte finns spretar åsikter och godhjärtade men i sammanhanget blygsamma initiativ i alla möjliga riktningar.

Stora Robertsgatan är en vacker tanke som under flera år blivit i kläm mellan en nästan fascistisk iver att dygnet runt snygga upp parker med A1-status och byggprojekt som Eirastranden. Nu är gågatan nära att kvävas. Gör något.

,

2 kommentarer

  1. Birkku skriver:

    Har också undrat över den underliga avsaknaden av ansvarskänsla ”festivalfolk” tycks inneha. Efter en gratiskonsert Brunsparken ser man knappt gräset under allt bråtet, även om gänget i stort sett beter sig rätt hyfsat mot varann. En total motpol till detta är orienterarfolket i Jukola-kavlen: jag blir lika förundrad av att se tiotusentals (på riktigt) mänskor leva i över ett dygn i tämligen asketiska förhållanden, och då de stuckit ser man knappt att där varit någon. Fantastiskt! Medel-Matikainen kanske ligger någonstans där mittemellan, får vi hoppas i alla fall.

  2. Steffen skriver:

    Hear hear!

Kommenteringen är stängd.