Parkvakten

”Alla vet vad problemet med somaliska män är. Det enda de lyfter är tekoppen.”

Det är vad en folkets representant med insyn i och tillgång till landets absoluta politiska grädda säger till mig.

Och nu är Sannfinländarna störst.

Jag är en vän av raka ord men då får de gärna bygga på fakta och dessutom uttrycka någon sorts hum om civiliserat mänskligt språkbruk.

En annan politiker, också med god insyn i det ena och det andra och som dessutom besitter en stor, ska vi säga livserfarenhet, är förvånad över att uppenbart många, många människor är oförmågna att se rasistiska drag i Sannfinländarnas retorik. Inklusive Sannfinländarna själv.

Förvånad är också chefredaktören för tidningen Karjalainen.

Min egen stadsdel är en rätt bra genomskärning av vårt samhälle, tror jag. De oftast harmlösa men i bland högljudda A-laget från härbärget har intagit Fabriksparken (i folkmun Smedsparken). Men de är många, garanterat finländska och tyvärr ganska unga. Varför? På gatan står reklam- och IT-nissarnas vrålåk. De flesta som går på gatorna är ändå helt vanliga knegare som hämtar bröd, mellanöl och kvällstidningar i Pirkkabutiken.

På grusplanen kan man nästa varje dag växla några ord med somaliska Abdil. Jag tror han är 11 år gammal. Grabben spelar fotboll eller boboll eller vad det nu råkar vara med vem som helst som vill. På vintern snör han skridskorna och undrar om han får hänga med. Han får, alltid.

Det är en verklighet.

Teuvo som knappt besökt Helsingfors har vittnat om en annan.

Och som vanligt är sanningen någonstans mittemellan.  Så länge den är mittemellan, och det tror jag att den alltid kommer att vara, äcklas jag av lediga slängar som den om de somaliska männen.

Fabriksparken, KArjalainen, Sannfinländare, Smedsparken, Smedsplan, Teuvo Hakkarianen