Parkvakten

Och plötsligt har blått och vitt förvandlats till färger förknippade med all slags smuts och nationalism. Den tanken slog mig som ett hakkors i pannan i Gamla kyrkans park i går morse när jag vandrade mot verkstaden. Glad över mitt Andra Fotbollslags Hertha Berlins framgångar i 2. Bundesliga hade jag plockat på mig klubbens halsduk. Den är framförallt blå och den är mycket vit och så har den lite av nya Tysklands färger också. I parken kände jag de där konstigt dröjande blickarna som borrade sig i bröstet. Somliga verkade också ta små steg åt sidan.

Folk tror att jag jag jublar för att det finns en ny maktfaktor i finländsk politik? På grund av fotbollshalsduken? Kom igen nu.

I dag vet jag att jag tyvärr inte inbillade mig. Blickarna är kvar. Kvar är också Herthas framgångar.

Stirrandet är sjukt irriterande men kanske det ändå är ett gott tecken att folk ryggar tillbaka lite. Tänk om någon i stället försökt göra high fives med mig, av helt fel orsaker sett ur min synvinkel?

Gamla kyrkans park, hertha berlin, riksdagsvalet, Sannfinländare