Tommy Pohjola ser allt, hör allt, vet allt.

Folk,Helsingfors,Politik,Stad

Vad ska man skriva om, då?

21 mar , 2011, 21.46 Tommy Pohjola

 

Läser kommentarerna till artikeln om kollegan som fått pris. Och baxnar. Journalister ska sluta skriva om romerna i Helsingfors. För att det finns egna fattiga, egna brödköer, egen misär och whatnot.

Redan 2005 stod det klart att de romska rumänernas situation är den största människorättsfrågan inom EU. Sedan tog man in nya medlemsländer som inte klarar av att hantera frågan. 2011 har ännu ingenting blivit bättre.

Är inte ett syfte med all bra samhällsjournalistik att väcka läsarna och ruska om beslutsfattarna? Det tror jag. Därför fortsätter vi att skriva om Helsingfors stads numera mytomspunna tiggararbetargrupp och Bryssels totala handfallenhet inför problemets vidd men också segregation och inkomstklyftor som drabbar finländare. När betygen på yttersta dagen delas ut vinner alla på det.

, , ,

3 kommentarer

  1. Tommy skriver:

    Jag tror att du Asfaltrosen uppfattade helt rätt första gången. Vi har skrivit och skriver om de ”inhemska” problemen också, som nämnda segregation och inkomstklyftorna ”som drabbar finländare”. Tack för Danmarkshälsningen!

  2. asfaltrosen skriver:

    Jag tror jag uppfattade din artikel på fel vis första gången jag läste den. Jag är faktiskt lite av samma åsikt som de som kommenterat om brödköerna här hemma. Visst är det fint att man skriver om romerna också men kamåån, vi har helt jättemånga andra problem också och vem skulle skriva om dem om inte våra egna journalister?

  3. asfaltrosen skriver:

    Min största dröm är att den genomsnittliga finländska journalistiken skulle vara aktivare, avsevärt skarpare och neutral. Jag har läst otaliga danska tidningar och antalet danskar är ungefär som vår befolkning, men de har sprätt på medierna liksom. Vet inte riktigt var skon klämmer men det är fjutt på och jag älskar att läsa Weekendavisen och Information (speciellt deras veckoslutsutgåva), för bägge är väldigt undersökande i sin stil. Dessutom talar de inte ner till läsaren utan kommer konstant med bakgrundsinformation också så man kan hoppa på en katastrof eller liknande utan att vara historiaexpert. Politiken och Berlingske sysslar också med sina nötskalsbakgrundsrutor vilka hjälper läsaren enormt. Jag håller helt med dig att vi inte hör tillräckligt om vad som försiggår i vårt hemland utan bara emellanåt kommer det sorgliga historier om utslagna huvudstadsregionsmedborgare som trots sina unga år redan sysslar med gängverksamhet eller att folk som haft depression blir mobbade på arbetsplatserna när de återvänder eller… Listan är lång. Ifall beslutsfattarna inte läser sina tidningar o.d. kan man åtminstone ruska om befolkningen lite aktivare. För flera veckor sedan skulle man i danska tidningar ha kunnat läsa djuplodande analyser om det stundande riksdagsvalet och partiernas program med diagram till höger och vänster som gör det lättare för väljaren att genomskåda de olika agendorna, men här har man först nu öppnat valmaskinerna och inte kan man heller läsa om de små partierna som blev utanför sist eller de nya partierna som registrerats efter senaste val (har på min blogg presenterat det väldigt magra resultatet och det är rent utsagt beklämmande). Var har vi Finlands Millennium? Det finns helt säkert liknande ruttna historier att dra upp här också och den, som förmår att dessutom skriva lika behagligt och flytande som Larsson kunde, får min eviga beundran som belöning. Poesi, man, det är vad jag talar om. Journalistens penna (nåja, fingrar på tangentbordet) som flyger fram och producerar reflekterande information åt de stackars medborgare som inte hinner läsa allt från ruta noll själv. Sori hej att det blev en så lång kommentar men det stressar mig otroligt att det är så blaa när det kunde vara så grejt. Sover en del av Husis eller vadå? Fortsätt ruska om, jag är på tråden nu. Toppen gräsrotsnyhet om skolmaten, har funderat massor på det sedan du skrev den. Om politikerna sover behöver befolkningen inte göra det :)

Kommenteringen är stängd.