Parkvakten

Träffade Nils Torvalds (Sfp) i går. Vi snackade en stund om regionförvaltning, närdemokrati och problemen som gör att det nu är bråttom med samarbetsbeslut i huvudstadsregionen.

Det var en bra intervju, mer om den i en papperstidning framöver, men också dyster.

Det finns kartor som visar att den sociala misären samlats som cancersvulster i vissa områden. Och siffror som vittnar om TREDJE generationens arbetslöshet.

– Snart brinner bilarna i östra Centrum, säger Torvalds.

Om inget görs, alltså.

Torvalds påminner att vårt samhälle bygger på den nordiska välfärdsmodellen. Enligt den ska arbetslösheten hållas kring tre procent. Vi är uppe i 7–8, det har vi varit länge. Alltför länge. Konkurrensen om de lågavlönade jobben ökar, problemen går i arv.  Det är ingen bra kombination.

– Många politiker säger att de värnar om välfärden. Det är skitsnack.

Hårda ord.

I väntan på den där skrivinspirationen (och grafikern!) publicerar jag här nedan en ruta om närdemokrati som jag hade i tidningen förra onsdagen:

I hufvudstadsregionen

Alla bollar i luften – men vem jonglerar?

Politik är det näst mest bloggade ämnet efter handarbete. Det skrev jag för tre år sedan i samband med en artikelserie om närdemokrati. Poängen var att politik intresserar trots lågt valdeltagande. Precis som i dag talades det då om en demokratisvacka. Många väljare berättade att de saknade insyn i beslut som berör deras vardag: från daghem, skolor och hälsovård i den närmaste omgivningen till planläggning av parker, bostäder och idrottsanläggningar. Jaha, tänkte vi. Dags att skriva om stadsdelsnämnderna! Det är ett system som Sverige tog i bruk år 1974 efter den stora kommunsammanslagningen och som många politiker i huvudstadsregionen efterlyser i dag.

Vi intervjuade Ulla Herlitz, en forskare vid Handelshögskolan i Göteborg med närdemokrati som specialitet. Hon avrådde Helsingfors från att kopiera den svenska modellen rakt av. Problemet var att stadsdelsnämnderna inte avspeglar de partipolitiska styrkeförhållandena i stadsfullmäktige. Herlitz hade räknat ut att det finns stadsdelar där invånarna aldrig kan få in sin representant även om alla skulle rösta på ett och samma parti. Men sedan berättade hon också att det runtom i Sverige finns flera tusen grupper som aktivt jobbar för sitt lokalsamhälle ”i något som kan liknas vid byalag eller ideella samhällen.”

– Jag kallar det platsideologi. Det är platsen där man bor som föder viljan att göra något, sade Ulla Herlitz i Hbl-intervjun.

I Portugal hade hon sett partipolitiska utvecklingsplaner som kunde handla om något så konkret som nya toalettstolar till kyrkan.

Inte mindre än 14 arbetsgrupper har funderat på samarbetet och demokratin i huvudstadsregionen de senaste åren. Lägg till fullmäktigenas egna tankesmedjor, staten, kommunala ämbets- och affärsverk och samkommunernas organisationer. Men var finns ledarskapet, visionerna?

Helsingfors, närdemokrati, Nils Torvalds, regionförvaltning, Sfp, stadsdelsfullmktige, Ulla Herlitz