Parkvakten

Dillkött har allt. Där är både dill och kött. Enligt mig helt normisafka, som jag hört en del kleppar säga när de beskriver naturens under. I alla fall så är det ett himla liv om skollunchen igen. Det är bra med tanke på hur ofta och hur mycket vi äter.

Visste ni att skollunchen kostar 90 cent? Jomen det gör ni för att vi har skrivit det för länge sedan. Det är råvarorna och den färdiga matportionen utan personal- och fastighetskostnader. Enligt representanter för Helsingfors stad, som jag på förmiddagen hörde lunchsnacka i Ylen Aikainen, skulle skolmaten säkert värderas högre om eleverna skulle måsta betala för den.

Vänta nu.

Är det inte tre fyra årtionden sedan man talade om gratisluncher, för att de möjligen existerade då? I dag vet alla att någon alltid betalar. Det gäller också maten i skolorna. Att en tydligen alltför liten del av skatterna viks för skolbespisningen är en värdering som politikerna och vi som röstat på dem har.

Jag tänker omedelbart också på skolhälsovården. Om jag minns rätt fanns det ett himla tryck att se över vården efter skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki. Politikerna lovade vitt och brett efter att experterna krävt fler psykologer till skolorna och över huvud taget fler vuxna människor som har tid att ha öronen på famtiden. Och om jag minns rätt rapporterade vi lite senare att det nu ändå inte hände så förfärligt mycket sedan och så var det med den saken.

Det är helt sant som stadens representanter säger i radion att det är mycket som kommer med bagaget hemifrån. Till exempel respekten för mat överlag, förmågan att äta olika saker och även gilla det man har på tallriken samt bordsfasoner. Dessutom ska föräldrar om några också ha tid att lyssna. Att belägga all skuld på hemmen är ändå knäppt. Vi har skatter och vi har val och vi har politiker och allt det här omfamnas av ett System.

I Systemet kan vi flytta fyrk hit och dit.

Jokela, Kauhajoki, skolhälsovård, skollunch, skolmat, skolpsykolog, vegetarisk lunch