Parkvakten

Miina Äkkijyrkkäs kor, riktiga och de av plåt, ska nu en gång för alla bort från Skata gård. Det har Helsingfors stads tjänstemän bestämt.

Med en knapp vecka till den allra sista dagen undrar man ju lite om det alls ska bli någon riktig fajt i Nybondas? Den förra samlade aktionen på Senatstorget på hösten rann ut i den smutsiga sanden mellan kullerstenarna när de folkvalda hann smyga in innanför stadshusets trygga väggar. Somliga politiker gjorde det medvetet, andra ovetande om protesten.

Klart är att det skurit sig ordentligt mellan Äkkijyrkkä och staden. Ett hyreskontrakt har sagts upp och efter en utdragen tvist som inte saknat varken jurister och domstolsbeslut eller polisförhör och tårdrypande förklaringar är det nu sannolikt punkt för alltsammans. Nuff is nuff, säger de rättslärda på stadshuset.

Parkvakten har i dag – än en gång – besökt Skata gård och skulptören. Vi blev vänligt emottagna. MIina var på bra humör. Sorgearbetet är kanske gjort? Eller så var det bara så mycket på gång igen, det var ju mediedag nummer jag vet inte längre vad. Grälet har pågått sedan 2007.

Som de flesta historier har också den här två sidor. De som känner Miina bra och jobbet mycket ihop med henne bekräftar att hon är lite egen och kan ställa sig på tvären om hon vill. ”Men hon är inte mera besvärlig än någon annan som jag arbetat med”, säger en av dem som Hbl talat med. ”Hon kan stå på sig och försvara sig om det behövs. Det har nog skrämt upp tjänstemännen.”

I morgondagens tidning berättar Kimmo Helistö, grön lokalpolitiker, om en pow wow som urartade och hur hela affären skötts av tjänstemän. De allra flesta politikerna har inte velat eller vågat blanda sig i. Många har trots det yttrat sig i spalterna, som om de besökt gården eller känner till fallet och Äkkijyrkkä. Man får lätt uppfattningen att här har det satts i rullning hjul som ingen med makt velat stoppa.

– När jag flyttade till Nordsjö i mitten på 90-talet var det sossarna som hade makten i Helsingfors. Nu styr pengarna, säger nageln i ögat själv.

För en utomstående är det svårt att kontrollera alla fakta. Alla har egna kor i diket, om vi säger så. Dessutom är det förståeligt att tjänstemän inte kan sjunga ut om ärenden som är på hälft. Det där med sekretess är också bra. Det förstår man antagligen själv senast i det skede man har egna kor i det där diket.

Svårare att begripa är varför konstnärskollektivet visar så lite solidaritet med Miina Äkkijyrkkä. Eller har Parkvakten missat något?

Helsingfors stad, Kimmo Helistö, Miina Äkkijyrkkä