Parkvakten

Efter flera års tjat har politikerna lyssnat till husockupanternas vilja och gett dem ett hus. Just nu renoveras det gamla tullhuset i Sumparn som allra bäst. Tjänstemännen har ersatts av politiskt aktivitet, konstworkshops och fik. Kontoren har blivit färgranna möteslokaler.

Men när Hbl kom dit för att skriva om det hela, blev det ett nja. Inga bilder på personer och efternamn var kravet. Rörelsen vill inte ha några frontfigurer. Människor byts ut och börjar syssla med annat, men namnen består. Men samtidigt vill samma gäng använda medier för att få ut sina budskap och skriver gärna egna artiklar i eget namn. Okonsekvent och ohållbart. Omöjligt att skriva en nyhetsartikel om.

Hur som helst var besöket gemytligt. Killar i unga tonåren spraymålade i trappuppgången, någon hade lagat mat och en tredje spikade. 24-årige Jehki som förhandlat med kommunen om hyrestiden har ockuperat så många hus att han tappat räkningen. Första gången var skedde i Iraks ambassad år 2000, men ungdomarna hade glömt bort det där med ambassaders suveränitet och att ockupationen sågs som ett anfall. Det hela var över på någon timme, men Jehki har fortsatt. Nu har han två barn och jobbar heltid, så besöken blir färre.

Kommer husockupationerna att upphöra nu när Sumparn finns?
– Det hoppas jag inte, svarar Jehki snabbt.
Att ockupera hus är ett sätt att påverka. Förhoppningsvis föder huset ännu mer politisk aktivitet och en vilja att jobba mot marknadskrafterna. Jag skulle gärna se att fler protesterade mot exempelvis dyra hyror och stigande levnadskostnader.

Nu återstår att se vilken verksamhet som utvecklas i huset. På en vägg deklareras reglerna tydligt: ingen får diskrimineras utifrån kön, sexualitet eller etnicitet. Verksamheten arbetar mot traditionella könsroller. Veganmat föredras, religion får utövas någon annan stans.

Första helgen i april ska det stå klart och då blir det invigning och stor fest. Parkvakten följer utvecklingen med intresse.

ockupanter, socialcenter, sumparn