Parkvakten

Kollegan Johanna Westmans ledare om demokratiunderskottet (12.10) har fått åtminstone en läsare att hicka till.
Ledaren byggde på Viktor Grandells nyhetsartikel (10.10) om att kommunikationen är dålig mellan väljare och beslutsfattare. Frågan är vems fel det är, eller kanske hellre vem är det som ska informera. Enligt läsaren är frågan enfaldig, det är mediernas uppgift. Parkvakten håller med, förstås.
Men det är inte möjligt att göra som man gjorde förr det vill säga referera noggrant t.ex. alla fullmäktigemöten. Smartare är då att så tidigt som möjligt försöka komma in i beredningen. Och helst ännu tidigare. Då får man fram alternativen till de beslut som kanske senare godkänns av stadsfullmäktige. Klokt är väl också att titta på vad politikernas beslut betyder för invånarna. Alltså ut i verkligheten där folk bor, arbetar, lämnar ungarna på dagis, går i skola, sköter sina gamla, parkerar bilen, hoppar på metron, ser konserter och film och så vidare.
Det hela är förstås lite jobbigt för politikerna. Allt mindre trycksvärta och spaltutrymme tillägnas deras person, allt mera går åt till kritiska och granskande artiklar. De kommer inte till av sig själv. Man måste läsa på och hitta rubrikerna i listor, diarier och andra papper som den kommunala apparaten spottar ut på löpande band.
Det är inte särskilt jobbigt men man måste veta vad man gör och var man letar. Politikerna tipsar ibland, läsarna betydligt oftare. Hoppas Ni fortsätter med det!