Parkvakten

Stoppa pressarna.
Migrationen till Sibbo har börjat.
Fast det handlar inte om nya tvåbenta invånare utan koloradobaggar. Enligt FNB har växtinspektörerna hittat två präktiga exemplar i en östnyländsk potatisodling. Larmet har gått.
Samtidigt som jakten på koloradobaggar nu säkerligen når nya nivåer fortsätter debatten om den hotande tvångsannekteringen i pressen och på internet. Det är bra. Det talas om bristen på god förvaltningssed och uttrycks en oro för det krympande kommunala självstyret. Regeringen får skällor för att ha gått med på Myllyniemis förslag – det krympta förslaget, 30 kvadratkilometer i stället för 50.
Tyvärr är det tufft att hänga med i diskussionen. Den pågår i många olika kanaler och just som man tror att man hänger med dyker det upp något intressant bakom en annan krök. Det blir svårt att skilja på fakta och åsikter. Därför är internet för många inte alls den kunskapskälla som den presenterats som utan stavas kaos och desinformation.
Det tröstar inte att många beslutsfattare alldeles säkert är lika förvirrade inför nyhetsflödet och cyberåsiktsmaskinen som de medborgare vars intressen de valts att bevaka, bland annat genom att öppet och med respekt för både väljare och landets lagar redogöra för sina åsikter och sitt handlande. Andra kanske uttnyttjar anarkin och oredan hänsynslöst för egna syften.

Jag har i dag försökt nå Kai Kalima för en intervju. Kalima är ordförande i den socialdemokratiska gruppen i Helsingfors stadsfullmäktige.
Ja, Kalima är den där mannen som jämförde Sibbo med en korvkiosk. Det är en anmärkningsvärd parallell med tanke på att han är professor i finansrätt vid Helsingfors universitet. När jag hör ordet professor tänker jag på Matti Klinge. En gentleman. Man kan argumentera på så många sätt.
Men det är inte på grund av den märkliga kioskjämförelsen jag vill ha tag på Kai Kalima utan på grund av hans insändare i gårdagens Helsingin Sanomat, och egentligen annars också. Vem är den här karln?
I alla fall är han missnöjd igen. Han anser fortfarande att 30 kvkm är för lite, att Helsingfors borde få den 50 kvkm:s bit man var ute efter innan Myllyniemi blandades in på inrikesministeriets begäran.
Det som förvånar mig är följande stycke:

Beslutsfattarna i Sibbo har av främst språkpolitiska orsaker hindrat Helsingfors från att bygga i områden som staden äger i Sibbo. Samtidigt har sibboborna utnyttjat i stor skala service och tjänster i Helsingfors.

Rätta mig om jag har fel men är det nu inte så att Sibbo har sedan länge en klar finskspråkig majoritet, särskilt i det område som Helsingfors hoppas få? Och vidare, hur går påståendet om språkpolitik ihop med att mer än nio av tio sibbobor (som röstade, alla gjorde det inte vilket är bra att komma ihåg) förkastade annekteringen i en folkomröstning?
Det där andra förstår jag ännu sämre. Har exempelvis svårt att se att sibboborna först gratisparkerar i Östra centrum, fuskåker sedan metro till Kampen för att smyga in på lite gratisbio i Tennispalatset.
Så jag fortsätter ringa Kalima. Det här måste nog redas ut.

EDIT: Föredragande minister Pekkarinens (c) motiveringar till ett nej hittar du här.
Och så ännu några läsvärda bloggar: Vihervaara kommenterar här och Wadenström här.

Sibbo