Snart är det juni. Sista fullmäktigemötet före sommarpausen brukar vara kring midsommar. Som journalist ska man vara vaken då. De mest underliga grejer kan dyka upp och dyra affärer klubbas igenom. Det kan vara en slump men det kan också vara avsiktligt att känsliga ämnen dyker upp just på det här mötet. Svårt att säga, svårt att säga…
På mötet den 17 juni 2006 röt Jan Vapaavuori (Saml) till så här:
”Det kan inte vara så att man först har en klar uppfattning om marknaden och kostnaderna men så kommer man någon månad eller ett år senare och berättar att marknaderna förändrats och att notan är något helt annat.”
Ju fler ingenjörer och politiker jag talar med, desto märkligare framstår automatiseringen av Helsingforsmetron med.
Faktum är att jag inte skulle vilja vara Jussi Pajunen just nu. Det måste koka i stadshuset. Guggenheimprocessen haltar betänkligt och så den här metroaffären. Överborgmästaren har haft bättre veckor.
Mannen på bilden är Unto Valtanen. Han var chef för Helsingfors metrobyrå på 1970- och 1980-talen. På baksidan av arkivbilden från 1982, foto är taget av Bert Carpelan, finns följande bildtext: ”En ansenlig del av metrokakan har nog gått till utländska leverantörer trots att tågen beställdes av den inhemska industrin. Exempelvis metrons långa rulltrappor är till stor del av sovjetiskt fabrikat, påpekar metrobyråns VD Unto Valtanen.”
Då rotade journalisterna och till slut även polisen i metroaffär I. Nu sätter vi i gång med nummer II. Tyvärr.
Kollegan Marianne Sundholms reportage om automatiseringen av Helsingforsmetron publicerades den 19 september 2011. Det är ganska avslöjande läsning om en optimism som vi senast nu vet att saknar grund.
Så här hemligt är det här som vi skrev i november nu. ”Allt förklaras muntligt på mötet”. Hallå, demokratigruppen. Borde ni rycka in nu?
För att vara lindrigt synskadad har jag otroligt bra hörsel men tvärt emot vad som ibland hävdas på stadens gator vet jag inte riktigt allt. Det framgick 
än en gång i kväll när Naturhistoriska museet mejlade bifogade bild. Den föreställer Kigelia africana eller Korvträdet som det heter på svenska. Ett KORVträd! Och nu har det här uppenbart briljanta trädet fått barn, eller hur man ska uttrycka det. Två frukter har noterats och granskats i exemplaret som växer i Kajsaniemi.
Det är andra gången detta händer och därmed är det snudd på mirakel för enligt trädgårdsmästarna vantrivs Korvträdet i växthus till den grad att det ska egentligen inte ploppa fram några korvar i trädet.
– I naturen är det fladdermössen som hjälper med pollineringen men det är ett mysterium vem som skött den biten här i kyliga Helsingfors, säger överträdgårdsmästare Merja Pulkkinen.
Korvträdet i Kajsaniemi kommer från Kuba, från botaniska trädgården La Habana. Det är planterat i Helsingfors 1986.
Nu är det tryck på beslutsfattarna och de tre små broarna som leder till Skatudden.
Äldreomsorg, hotade kvartersbibliotek och indragna busslinjer. Det är sådant man väntar sig att vanligt folk och konstfundamentalister ställer emot imperialister och personer som inget kan om konst men vet allt om turism när de diskuterar Guggenheim.
Sedan läser man flera inlägg där motorvägar nämns. Alltså, varför ifrågasätts Guggenheim men inte motorvägarna?
Frågan är bra och relevant. Bara det att den dyker upp i ett oväntat sammanhang.
På torsdag kl 14 offentliggörs stadsstyrelsens föredragningslista. Den lär innehålla detaljerade uppgifter om hur och med vilka pengar Guggenheimmuseet kan byggas på Skatudden. Styrelsens möte är på måndag och två veckor senare är det stadsfullmäktiges tur. Tummen upp eller tummen ner.
Precis som jag tänkte mig har de här två veckorna sedan projektets startskott på Finlandiahuset bjudit på livlig debatt i flera olika medier och kanaler, på torg, i kaféer och spårvagnar, vid utbildningar och överallt där människor möts. Insändarskribenterna är många och av olika åsikt. Tack vare nätet är det möjligt att med lite tid, tålamod och vilja skriva en mångsidig lägesrapport i den egna skallen. Det finns fördelar och så finns nackdelar också utan ett himla liv om finansieringen. Kan inte uttrycka det bättre än Hesaris Reetta Meriläinen gör i dagens kolumn.
Sedan så heter det put your money where your mouth is. Detta som en hälsning till dem som helst betonar immateriella värden och prognostiserar inkomsterna någongång långt in i framtiden. Utan trovärdiga räkneövningar och svart på vitt blir det magplask om två dagar.
Snygga upp kajen bakom gamla Saluhallen och låt turistbåtarna ta Guggisbesökarna till andra sidan piren.
På tal om inkomster och besökarsiffror är det klart att de två tre små broarna mellan Skattan och innerstaden inte klarar av en större mängd trafik. Så om det där museet nu byggs kan vi väl en gång för alla förbjuda bilarna bakom gamla Saluhallen, snygga upp kajen, bygga dit några uteserveringar och reservera bryggan för några turistbåtar som kör skytteltrafik till andra sidan piren där Guggenheim ligger? Eller så skiter vi i broarna och färjorna och bygger en motorväg från Kampen och Kiasma till Vikingterminalen.
Här nedan en samling länkar till Guggenheiminlägg som jag tycker att är intressanta. Kommentera gärna och bifoga egna länkar om du tycker att det är något som saknas.
Hbl 24.1.2012 Kaarin Taipale: Som lusten efter Vuittonväska
Hbl 24.1.2012 I dag-kolumn (Thomas Rosenberg) Gugghel
Hbl 23.1.2012 Fräck kupp eller triumf för konsten?
Hbl 18.1.2012 Experter fruktar sina jobb
Hbl 16.1. 2012 Utredaren beskylls för partiskhet
Hbl 14.1. 2012 Fullt pris och få rabatter
Hbl 13.1.2012 Rafaela Seppälä: Finländarna är värda världens bästa konst
Hbl 13.1.2012 Pajunen litar på att budgeten håller
Hbl 12.1.2012 Röster i fullmäktige
Hbl 12.1.2012 ”Guggenheim räknar fel”
Och via den här länken kommer man till en samling Guggenheimartiklar som publicerats på Helsingin Sanomats kultursida.
Kritikern Otso Kantakorpis blogg, kategori Guggenheim
Det här är bland det roligaste jag sett och hört på länge. Missförstå inte, jag skrattar inte åt museichef och Guggenheimprojektets finländska frontfigur Janne Gallen-Kallela-Sirén utan med honom. Den här utläggningen är så briljant – min översättning av teveinslaget är snabb och återger kanske inte alla nyanser i det finskspråkiga originalet [ordagrant utskrift här.]– att man baxnar. Dessutom har han en poäng, det där om vikten av bra visuell utbildning.
Tv-reporten frågar av Janne Gallen-Kallela-Sirén om han fantiserat om museet som kanske ska byggas på Skatudden. När svaret skrivs ut och översätts till svenska låter det så här:
”Om du nu frågar om arkitekturen så har jag inte tänkt eller funderat på hur den skulle se ut. Men det har jag tänkt på att vi nu lagt bakom oss ungefär 500 år av den så kallade Gutenberggalaxen, en galax där det tryckta ordet, det som är skrivet, är ett hegemonistiskt maktens vapen. Och just nu står vi på tröskeln till ett visuellt århundrade.
Och den här gamla Gutenbergalaxen vacklar så att säga bakom oss och under våra fötter. Och när vi går in i den visuella världen måste vi behärska den läskunskap som gett oss våra liv i den här Gutenberggalaxen.
Och inom den här visuella läskunskapens område, och ska vi säga allt runtomkring, behöver vi specialister – ämbetsverk, institutioner, muséer och artister – som liksom är frontfigurer i en sådan här ny värld som vi vet att redan omger oss men som vi så att säga inte riktigt alltid lyckas artikulera som verklighet. Om vi i dag frågar Jussi-Pekka, Janne eller Simo hur många timmar har du studerat bilder i skolan så är svaret oftast noll timmar. Och ändå är de flesta beslut som vi gör varje dag visuella: Ska jag köpa det där föremålet eller inte? Ska jag gå och tala med den där flickan eller pojken? Hatar jag den där människan? Hat, kärlek och passion är kulturer som innerst inne är beroende av det visuella. Och i det här lilla landet som liksom lever av innovationer behöver vi kunna tolka det visuella.
Om den här utredningen skulle jag ännu säga att vi tar fram ganska många strategier i Finland. Och det är viktigt, en bra sak. Men vi ska minnas att med taktik vinner man slaget och med strategi kriget. Bakom strategin måste finnas ett mål. Nu har vi taktiken. Vi har strategin. Och vi har ett helt konkret mål, för om allt klaffar, bygger vi 2017–2018 i Finland och Helsingfors ett museum som förhoppningsvis är ett av de globala muséerna i världen.”
Det här kan vara det i särklass märkligaste pressmeddelandet jag hittat i mejlboxen. Den ramlade in alldeles nyss och väcker så många fler frågor än den ger svar på, eller hur. Gissar att telefonerna går heta på Trafikverket nu.
EDIT kl 21.51. Kollegan ringde upp Trafikverkets vd. Men som det framgår av artikeln är det fortfarande oklart vad poängen med en halv-automatisering är. Är det ens ett ord? Halv-automatisering.
Tidigare i kväll, klockan 18.37:
Metron automatisointiin muutoksia
HKL on automatisoimassa Helsingin metroa. Projektiin liittyy myös rakenteilla olevan Länsimetron automaattisen kulunvalvontajärjestelmän toteuttaminen. HKL ja Siemens ovat tänään sopineet, että metron automatisointiprojektia muutetaan siten, että metro tulee kulkemaan automatisoituna mutta kuljettajat jäävät juniin. Kyseessä on tällöin ns. puoliautomatisoitu metro, jollaisia maailmalla on runsaasti.
Puoliautomatisoitu ratkaisu sisältää valtaosaltaan ne ominaisuudet, jotka täysautomaattisessa metrossakin olisivat. Esimerkiksi liikenteen vuoroväli voidaan lyhentää suunniteltuun 2,5 minuuttiin, jolloin siirrytään myös lyhyempiin juniin. Tarvittaessa vuoroväliä voidaan tästäkin lyhentää. Nykyiseen metroon ei tässä ratkaisussa tule laituriovia, mutta uusi Länsimetro tulee saamaan laituriovet alkuperäisten suunnitelmien mukaan. Muutos ei muutenkaan vaikuta merkittävästi Länsimetron suunnitelmiin.
Muutoksen ansiosta viivästymässä ollut automaattimetro saadaan toteutettua alkuperäisen aikataulun mukaisesti eli projekti valmistuu Helsingin alueella vuonna 2014 ja Länsimetro avataan suunnitelmien mukaan vuoden 2015 lopulla. Muutetun projektin kustannukset tulevat alenemaan merkittävästi Helsingin metron, metrovarikon laajennuksen ja Länsimetron yhteenlasketuista budjetoiduista kustannuksista 170 M€.
Lisätiedot:
HKL, toimitusjohtaja XXXXXXXXXXXXXX
