Engelska i rubriken torde vara okej. Vi snackar ändå metropol och internationell konkurrenskraft, eller hur. Tror att nästan alla 85 politiker i Helsingforsfullmäktige passade på att i går kväll gå upp i Speakers Corner och tycka till om Busholmstornet. Och varför inte, helt tydligt en hjärtesak för de flesta och ett tillfälle att glänsa i mediecirkusen för några.
En röst.
En enda röst som fällde planen.
Var det samlingspartisten Matti Niiranen som avgjorde? Alla andra i hans grupp tryckte på gröna knappen. Man kan inte veta. Speciellt inte som jag inte når mannen för en kommentar.
Vad jag tycker spelar ingen roll, fast det bör sägas att jag spikat många frågetecken kring trafikhelvetet i Gräsviksområdet. Hur skulle ett stort kongresshotell underlätta? Få svar, där också.
Håller också med dem som kritiserar stadsplaneringen för att vara så himla mesig. Vi är världsbäst å ena sidan på stora ytor (Pyongyang Square vid Kampens köpcenter), och sinnesjukt täta nya bostadsområden med låga hus (överallt i huvudstadsregionen) å den andra.
Så vad kommer i stället för norrmannens tornhus? Kanske ett Cumulushotell, som någon redan hann gissa i fullmäktige.
Är det något fel på Cumulus? Har inte en susning.
För övrigt besvarades inte ledamoten Heidi Hautalas (Gröna) fråga om det är på grund av stadshusets snälla inställning till skatteparadis som utländska fastighetsinvesterare fattat tycke för Helsingfors? Löjlig fråga eller vadå? Nå, the battle rages on. Not?
TILLÄGG KL 15.30: Fick tag på Samlingspartisten Niiranen. Han säger att han gjorde precis som han hela tiden sagt att han gör dvs. röstar emot. Han påminner också att vi nu inte blir med Svartepetter i handen. Gällande detaljplanen möjliggör två 16 våningar höga tornhus.
Kulturminister och Helsingforsfullmäktig Paavo Arhinmäki (VF) tycker till. Tyvärr torde han veta vadhan talar om.
Festtal och verklighet är helt olika saker. Det vågar jag påstå efter att i över ett års tid granskat ett antal offentliga upphandlingar och byggprojekt och muthärvor i huvudstadsregionen. Skillnaden är milsvid mellan det som sägs i fullmäktigesalar och tidningspalter om offentlighet, demokrati och särskilt behovet av ökad närdemokrati och det som ständigt tycks pågå där stadsbor och medier och även många förtroendevalda saknar inträde.
En liten lista:
- Automatmetroprojektet. Tror inte här behövs några förklaringar för Husis läsare.
- Palmia fick metroväktaravtalet. För många oklart varför och med hurdana villkor.
- Guggenheim. Fullmäktiges nej är tydligen inget nej, och då har dammet knappt lagt sig efter den föregående debatten.
- Hagnäsparkeringen. Ett par nämnder har förklarat varför det inte ska byggas under torget men det tycker ansvarige biträdande stadsdirektören är struntprat. Hippetihopp, vi bygger ändå!
- Westendhotellet. Ser ut som att projektet förts fram som om det är en affär mellan några tjänstemän och företagaren.
- Köpcentret i Gloms. Det blev stopp (?) på projektet först efter att NMT-centralen och några skitsura politiker rytit till. Också det här bygget tvingades fram och tillbaka i nämnderna för att en tjänsteman tyckte det var vettigt att göra.
- Peltomäkihärvan i Vanda. Ja, allt har gått rätt till. I årtionden, tydligen.
- HJK:s fotbollshall på Bollplan. Projektet har tagits fram i ilfart och beslut skulle fattas lika fort, tyckte tjänstemännen. Idrottsnämnden tyckte annorlunda.
”Jag vet inte, kanske du borde ringa någon?”
En informatör informerar, och tar reda på uppgifter som stadsbor eller medier frågar efter. Det är informatörens arbete, kan man tycka.
Helsingfors stad har tiotals anställda som arbetar med informationsförmedling. De flesta gör det säkert alldeles utmärkt, åtminstone vad gäller att översätta byråkraternas utlåtanden till pressmeddelanden som vanligt folk förstår. De upprätthåller nätsidor och tar bilder som publiceras i stadens materialbank. Många tar också hand om gäster, inhemska och utländska och upprätthåller olika arkiv.
Informatörerna arbetar vid stadshuset eller på något av de otaliga ämbetsverken (som kommunicerar dåligt med varandra).
En snabb koll visar att exempelvis stadsplaneringskontoret har tre informatörer och byggnadskontoret 4–6, beroende på hur man räknar. Stadshuset har ett helt kompani informatörer och, om man tillåter en fortsättning med militärtermer, så är detta Informatörernas Special Force.
Med ett antal års erfarenhet av dumma frågor som kräver omedelbara svar vågar jag ändå hävda att många av informatörerna också sysslar med disinformation, av misstag och med flit. I går behövde jag få reda på en siffra som saknades i en nämnds föredragningslista. Eftersom jag inte visste vem som är ansvarig ringde jag upp en informatör och fick det svar som du kan läsa i det här inläggets allra första mening.
Det. Är. Helt. Djävla. Fantastiskt.
Men nu ska vi inte vara så kaxiga och Know It All-mister. Även vi i medierna, som dessutom alltid rackar ned på allt och alla, gör fel. Dock aldrig att jag skulle svara en läsare ”kanske du borde ringa någon?”
Det finns också en språklig dimension av den här funderingen kring stadens informationsförmedling. På Helsingfors stads trafikverk HST:s nätsidor tipsas om en historisk spårvagnstur. På finska. När jag klickar på ”svenska” får jag fram en sida om en rulltrappsreparation som torde vara avslutad för två månader sedan. Vågar därför inte testa alternativet ”engelska”. Informationen är alltså både föråldrad och fel med tanke på det jag förväntade mig att hitta – ett pressmeddelande om den hundraåriga spåran.
Den saknade siffran? Den hittade jag till slut utan informatörers hjälp.
Metroledningens veckoslut var inget vidare. En fact finding mission till Nürnbergs metroprojekt slutade i publiceringen av en mager reserapport och så röt riksdagens justitieombud till om den laglösa metron. Polisen har precis begärt av Hbl mera information gällande de informationsbegäranden som tidningen gjort, vilket tyder på att en förundersökning inleds.
Och så Björkholmen.
Metrostationen på Björkholmen och allt bostadsbyggande runtom kring hotar bli så dyrt att stationens västra ingång öppnas långt efter västmetrons start. Kanske först om tio år. Under helgen skrev HS att metrodirektionen gett grönt ljus för att stänga hela stationen, alltså att tågen kör förbi Björkholmen.
Som det framgår av direktionens beslut har ett förslag om att hålla hela stationen stängd faktiskt framförts, och godkänts.
Är det inte möjligt att östra ingången byggs klart och stationen öppnar som planerat? Utreder.
Det var kämpigt. Men efter mycket marr i spalterna, här i bloggen och på twitter och efter en rad e-brev till stadshuset har Fredriksgatans körbana nu en sprillans ny spärrlinje.
Jag förklarade och förklarade, skällde och skrev och tog reda på vem som ansvarar för vad. Trafikchefen finns på stadsplaneringskontoret men det är inte hans medarbetare som flyttar på trafikmärken och målar körbanor utan byggnadskontoret. Tror att det nu gått upp för den ansvarige biträdande stadsdirektören också.
Titta på bilden. Ganska klargult det där strecket? Man kan inte missa det? Och alla med körkort vet vad spärrlinjen betyder. Lik förbannat var det minuten innan bilden togs en bil som gasade trots spärrlinjen förbi buss nummer 14 vid Stora Robertsgatans hållplats. Inte ens byggnadskontoret rår på det här dödsracet.
Hoppas att läget är lugnare vid skolan i Botby och i närheten av alla andra skolor och daghem också.
Spärrlinje eller inte så är det förbjudet att köra om på Fredriksgatan på avsnittet Femkanten-Bulevarden.
Omöjlig att se, då finns den inte. Så resonerar en hel del bilister på Fredriksgatan. Eftersom de inte kan se spärrlinjen som entydigt förbjuder omkörningar väljer många att köra om speciellt bussar och spårvagnar, som är långsamma eller som står stilla vid en hållplats. Det finns dagligen också de som kör mot enkelriktat från Bulevarden ända till Femkanten. De här ljushuvudena kan inte skylla på obefintlig skyltning eftersom förbjuden körriktning-skyltarna finns i varje gathörn.
Efter att ha bollats hit och dit i stadens byråkrati har jag nu fått veta två saker. För det första ska det vara en spärrlinje från Femkanten till Bulevarden. För det andra är det byggtjänsten Stara vid byggnadskontoret som målar det som ska målas på körbanorna i Helsingfors. Biträdande stadsdirektören med ansvar för byggande, som jag intervjuade för helgens artikel om den farliga skolvägen, tyckte att jag skulle kontakta stadsplaneringskontoret och trafikplaneringschefen för att få ordning på ”Fredans” trafikproblem. Men det är då alltså Stara vid byggnadskontoret som Pekka Sauri är chef för som ska måla strecken i gatan.
Spärrlinjen fräschas upp så fort vädret tillåter. Det är bra. Många små barn som ska till och från daghem och skolor i kvarteren. Det behövs inte en endaste olycka pga tokracet.
Tyst, Helsingfors!
Publicerad: 23/04 09:45Det bor 35 000 svenskspråkiga i hufvudstaden, i hela Nyland är vi 133 000. Nu får vi som bor här höra att ”svenskar i H:fors har svikit svenskheten då vi talar svenska endast i det privata”. Kommentarerna som intervjun med konstsamfundets vd i söndagens Husis framkallat är trist läsning.
Läsning är det förstås också när framstående politiker och forskare kallar Kaj-Gustaf Berghs åsikter för en krigsförklaring, känner sig förnedrade och även meddelar Bergh att han ska inte kommentera sådant som han inte är med och fattar beslut om. Det är för övrigt exakt vad Matti Vanhanen tyckte dvs. att folk i allmänhet och medierna i synnerhet ska inte blanda sig i saker som är på hälft. Och det gick ju bra, det.
Parkvakten är pikolite upprörd. Man får inte säga att Helsingfors är viktig för Svenskfinland, och av ganska naturliga orsaker administrativt centrum även för landets svenskspråkiga invånare, och gör man det är det krig och självaste salte satan går lös i månskenet på grusvägen. Och den här debattregeln är skriven i ankdammen som skulle vara tolerant och liberal och hejsanmorjenskiva på alla tänkbara sätt.
Dessutom är det inte sant att många svenskspråkiga huvudstadsbor inte talar svenska utanför hemmet. Man ska kanske bo här och röra sig på olika håll i staden och regionens städer för att inse det. Sant är att det svenska rummet i huvudstaden krympt och att de som finns där, som vill utvidga det och även vill ut, behöver uppmuntran. Smutskastning stjälper.
Eller vad tycker Sfp:s hövding, försvarsminister och esbobon Carl Haglund?
LÄS MERA: Nyhetsartiklar, ledare samlat. Uppdaterar listan när det publiceras nya artiklar.
